Ljusbubblan

2010-07-02T18:38:00.004+02:00

Nej, jag vill ingenting. Jo, det vill jag väl. Någonstans, längst in. Men just nu är jag mest förvirrad. Vill ingenting, bara stanna upp, känna, finnas till, och låta det här j*vla kaoset släppa och ersättas av någon sorts klarhet.

Jag vet inte vad jag vill till hösten. Jag har inte bestämt vad jag ska göra till hösten, om jag går kvar eller inte. Jag vill inte gå om det känns så här. Och det tar emot något så djvulskt att göra kompletteringarna. Idag fullkomligt knöt det sig i knuten av all förvirring och - I assume - angest.

Det är den dar s'ans boken som hänger över mig som en lös tråd. Men, det finns ingen lust, ork, engagemang att ta tag i det nu. Så är det bara, och jag piskar mig själv för det tror jag en del. Och jag undrar när den ska bli av. För börjar skolan till hösten blir den ju inte av. OM jag känner så här. Så mycket känner jag mig själv.

Börjar jag inte skolan, kan jag antingen resa till en annan plats. Typ Berlin eller Indien. Och vara där. Eller så bor jag i lägenheten (suck) och skriver, vilket känns väldigt ensamt och tragiskt, som att gå tillbaka till en plats, ett stadie jag varit i. Det är den där boken. Om och om igen. Men inte nu. Men inte nu. För jag vill inte, ids inte. Känner mig ensam, och längtar mest efter någon. Och det stämmer inte överens med mottot att man/jag ska ha kul i livet. Jag vet hur det är jag känner när jag slår mig ned med det där arbetet, och det är inte 'kul' jag känner. Ångest mer.

Hur ska jag försörja mig? Om jag inte pluggar.
Bo, pengar, syssla, gemenskap.

Snälla knut, lugna dig lite. Transport. Frihet. Pengar. Boken. Egna pengar. Katthem. Resa. Kursgård. Eventuellt.

2010-06-14T22:55:00.004+02:00

Just nu sitter min granne med en grymt het tjej vid sin sida, på sitt rum. "Jag är fett avundsjuk", som M skulle säga. Hur het som helst. Min problematik, min fastlåsta, smått deppiga situation blir tydliggjord för mig. Och nu sitter jag här, och bloggar, mest för mig själv. Har inte outat någon mer publik blogg, och vet inte om jag är sugen/redo än. Det är klart jag är redo, men det är något som hindrar mig. Vad? Egentligen? Jag litar inte riktigt till mig själv, eller. Att jag kan komma att skriva massa privata grejer som jag inte mår bra av att skriva publikt egentligen, dvs. en liten återupprepning från tidigare. Men vafan, jag borde verkligen. Jag är ju fett bra på att skriva (sht, jag påverkas lätt av umgänge), och skulle kunna både roa och upplysa andra (och mig själv antagligen på kuppen) om jag bara vågade ta steget och mös på en blogg. Mer publikt. Vill jag egentligen? Vad skulle jag blogga om? Mer vardagsprylar? Nja. Det handlar ju om min resa till friskhet. Från galenskap? (hjälp, hemska tanke) till frisk, ball och stark. Ball mer humoristiskt sagt.

Förändring måste ske. Dys. på gång imorgon. Fixa framkallning av rullen. Ska jag göra själv eller med Al? Kanske själv, men nej...jag går ner till labbet imorgon och gör ett litet överslag på hur jag skulle klara mig själv, och sen tänker jag över situationen, och kommer antagligen komma fram till att jag hellre gör det med Al. Borde eventuellt också höra av mig till Ingrid väldigt fxxng snart och se till att jag har någon som helst chans för nästa läsår.

Usch. Ångest. Detta mitt liv. Ringde på hundannons idag. Det var väl bra. Friskt vågat, antar jag. Får se. Det var fyra dagar i veckan. Hon lät trevlig, men bestämd. Det är bra.

2010-06-06T23:01:00.001+02:00

"Money can't buy me love".

2010-06-06T22:42:00.004+02:00

Lyssnar på jackson och myser lite. Försöker mysa. Det har varit en till dag, och jag insåg på slutet av den att kanske jag kunde gjort lite annorlunda val, gjort något annat idag. Men, jag ska inte ångra något. Det är "human nature". Det är lite ovant med de nya högtalarna här, är ovan vid basen. Försöker hitta sätt att ändra den.

Men, dagen som sagt. Jag har tvättat idag, och det var väl bra att det blev gjort. Men, frågan är om det var prioritet. Jag tänkte på p imorse, och på att prata med honom, helt enkelt säga väsentligheter.... "Will you be there" nu med Michael, den är bra. Jag reste mig upp, annat gick inte, och dansade, och var artist för en stund. Nu är det Michael Bublé, långt ifrån tokig han heller. Just wanna come home, oh yes, jag håller med dig Michael.

Imorgon är en ny dag. Let's catch it, seize it, och allt. Just nu svävar jag in in i musikens värld. Nice.

moses backe

2010-06-05T23:30:00.003+02:00

Fotade på Mosebacke idag, det gick bra, tror jag, jag har inte sett bilderna än. jag fotade med analog kamera. Jag fotade bland annat ett älskande par, nja de älskade ju inte så ordagrant, men de "made out" där på soffan som var som i en trappa och jag fångade dem på bild, först sköt jag från höften, sen smög jag uppför och de tog dem ovanifrån. kanske märkte de, och njöt lite av att bli fotade eller så struntade de i det. Ett annat par, det kändes som att de var på dejt, ropade "hallå, här är vi", och ville bli fotade, men då surrade kameran - rullen var slut.

Träffade J på bussen in till stan, efter att ha irrat runt lite och funderat över huruvida jag skulle hyra bil eller inte. Det gjorde jag inte. det fanns ett motstånd till det. pengar är ett, och att jag inte har ett skriande behov efter bil heller, "vad ska jag använda den till?" Det var häftigt att jag träffade J på bussen, hon pratade om Berlin och jag tänkte mer på Berlin efter det. På stan senare, när jag klivit av bussen såg jag posters med "Berns gillar Berlin", och jag tänkte oj oj, är detta tecken nu igen. Ska jag dit igen kanske, tolkar jag för mycket som tecken? Tiden får visa (om jag ska till Berlin). Måste ju ha något att göra där, och nu är J hemma igen.

Mose backe, har det något med Moses att göra?
Fick impulsen, ingivelsen att åka hem till Duva efter stan, och gjorde så och åt härlig kycklingmiddag tillsammans med familjen. L bjöd. Och så skrattade vi lite åt allt möjligt, och jag kände mig konstig i huvudet och inombords i allmänhet till och från. Kanske inte är så dumt att åka till Lndn i alla fall. Vi röjde bland böcker, jag hittade en gammal goding, en "alla barnen" bok, med de berömda alla barnen-historierna. L hittade vattenpistol och vi sköt lite grann. Lek.

Imorgon ny dag. Tchyss.

2010-06-05T11:44:00.004+02:00

Hej. Jag gillar inte den här stressen. Jag känner mig lite jagad. Är det saker som ska göras, eller vad är det? Ett med livet. Jag vill ju inte göra motstånd till livet, mot livets flod. Livet är ju som en flod. Det började ändå bra i morse. Det var en intressant intervju med en tidnings chefredaktör på radions P3, och de pratade också om att våga, ta risker och så. "Att våga är att tappa fotfästet för en stund, att inte våga är att förlora sig själv." Något sådant sägs Kirkegård ha sagt.

Jag kom lite ur balans när jag fick sällskap i köket, och därmed blev avbruten i lyssnande. Jag kunde ha avvikit, men jag stannade kvar ändå. 'Kan väl vara trevligt, jag behöver vara lite social, och prata med människor', var tanken.

Dysberoendekliniken och t är ett alternativ. Jag kan komma att läsa en bok också, som heter något i stil med Casanovas älskarinna. Kvinna var det visst.

hur ska det gå

2010-06-04T15:51:00.007+02:00

Mullingstorp. Jag tror inte på det för min del, just nu, i detta skede. Kanske senare, det är möjligt. Det är för intensivt, för kort period. Jag är rädd för att det kan bli värre, det skulle det antagligen inte bli, men stressigt. Jag gillar inte stresstanken, att det skulle vara någon "quick-fix". För det finns väl/ju inga sådana.

Men jag blir osäker, när jag slår upp en tidning och det står om den kursen. Ser det som ett tecken. "När du mår dåligt, ta saken i egna händer." Visst, det köper jag helt. Och jag mår dåligt, knuten i mig är där. Andas är rådet jag fått, och jag tycker jag gör det en hel del. Kanske gör jag det inte tillräckligt bra eller fullt ut. Inte helt med det fokus och önskan som behövs. Ta ytterligare hjälp nu? Finna lugnet. Ja. Typ. Osäker. "Inte jäkta"-känsla.

Melissa Horn sjunger i "Hur ska det gå"
"Det finns en fara i att aldrig hitta vägen, och det finns nåt vackert med att vandra den ändå. "

2010-06-01T21:02:00.005+02:00

Det här med att förhålla sig till att bli galen eller inte. Det är sant, att det finns en rädsla där. För att jag gått och blivit knäpp eller kommer bli av någon anledning. För att jag kanske lever livet fel. För att det finns känslor jag kanske inte vill kännas vid. Vitala aspekter av mitt liv så som det ser ut nu.

Det är en vag känsla av att fly någonting. Jag vill vara mycket själv, men inte för mycket. Det är därför jag bor här. Jag vill också ta ansvar för mitt liv. Och det ultimata ansvarstagandet vore väl att metodiskt skriva klart boken, vara duktig på så vis. Kanske. Men jag orkar inte ta tag i det just nu. Det är för stort motstånd. Jag har dessutom precis slutat skolan. Vill ha andrum. Jag ifrågasätter tvånget, att tvinga mig ned till att skriva. Och så blir det ett bollande fram och tillbaka i huvudet. En väntan på att det ska klarna av sig självt, eller att jag ska hitta någon som kommer hjälpa mig med att det ska klarna.

Sommar 2010
Andning
Få klart restuppgifter
Bil

Mamma är för snäll. Hon ger mig så mycket. Frågan är om det är bra. Det finns gränser. Jag ska stå på egna ben en dag. Försörja mig. Att få pengar kan göra mig lat, eller bekväm, och falla in i tankens brus. Och det är ingen bra plats. I för långa stunder. Reflektion är ok, men inte mer. Är man tvungen att försörja sig, tänker jag mig, kan man inte glida undan och rädslorna kan inte ta för stort utrymme. För man måste agera, man måste ut, bland folk, i verkligheten.

2010-06-01T14:58:00.006+02:00

Jag är här. Det blev att jag blev kvar här. Skönt, att saker löser sig. Jag känner mig välsignad. Som att jag har det bättre än andra, mer förspänt. I alla fall när det gäller ekonomi.

Blir lite osäker på hur jag ska förhålla mig. Har jag det bättre? Jag har just nu pengar och behöver inte oroa mig för det. Sen, huruvida det är rätt, som det är, är en annan fråga. Kanske, ur en energisynpunkt, har de det...hm, jag tror så här, att var och en har det perfekt utifrån sin situation. Den enes går inte att jämföra med den andres. Det jag besväras av är eventuell avundsjuka och frågor. Alla som är här måste i stort sett jobba för att få råd med hyran. Hur får du ihop till hyran? Ja, min pappa betalar mig. Det är så jag får det att gå ihop. En pappa som betalar, det klingar visst illa. Det ska det inte behöva göra. Jag behöver inte känna mig mindre stolt för det. Jag tar emot den hjälpen just nu. Om inte han hade betalat så hade mamma gjort det. Och om ingen hade gjort det, så hade jag. Ok, så jag är under mina föräldrars vingar. Just nu. Men jag är inte en sån person, som slår mig till ro och nöjer mig med det. OK, nog om det.

Jag står i mitten av världen nu. Framtiden ligger för mig. Vad nu? Yoga.

2010-05-31T13:17:00.005+02:00

Det snurrar vidare. Det är meningen att jag ska städa idag, och flytta. Men det går inte fort. Jag har dammsugit, men avbröt det hela med avseende på känslan i kroppen. På grund av. Jag tänkte, nej så här ska det inte behöva kännas, inte den här stressen, så då avbröt jag det hela och gick till mitt rum och vilade. Det nya rummet fick vänta. Jag stressades av tanken på att det är bråttom att få det gjort, att de snart kommer och ser hur det går för mig. Det ligger där fortfarande och gnager. Men, inte lika dominant. Jag tar det lugnt.

Shit, vad mycket det är som är konstigt i mitt liv nu. Jag har inte mycket koll på läget, hjärnan försöker och kämpar med att få det, men det går väl sådär, livet flödar ju på, vidare. Man har inte tid att behålla kontrollen. Att följa hjärtat är enda räddningen, säger Osho.

Jag är inte hundra på att vilja bo i det nya rummet. Det är ett litet nedbyte. Men det är här, jag får vara på Tollare. Jag har inga andra självklara alternativ just nu, en aning, röst, säger inom mig att det kanske finns en annan plats, någon annanstans. Eller så är det nonsens.

Jag skriver och tänker och letar efter ett slags release, en förlösande lättnad, där jag ser allt klart och känner mig lugn, trygg och nöjd. Lugn och trygg mest. Där jag ser och känner att allt kommer att gå bra.

Lägenheten
Mammas
Här

SommarSnurr

2010-05-30T23:05:00.006+02:00

Det snurrar på i hjärnan, och i livet. Jag längtar, märker jag nu, efter respons, efter kommunikation, att inte skriva för döva öron, eller ingen publik snarare. Jag vill, som hon i filmen, skriva för en publik som läser, som blir berörd, så att det händer något. Så att mina ord får någon betydelse. Utöver mig. I drömmen var det flygplan minns jag. Och skolan, och dramatik om att vara kvar eller sluta, jag slutade tror jag, kände mig utanför och lite misslyckad.

Jag är lite smått orolig över min psykiska hälsa. Känner mig lite förvirrad, milt uttryckt. Skrivandet och sex surrar i huvudet, även om det faktisk inte är lika mycket av det sistnämnda nuförtiden. Skrivandet, ska jag skriva på boken, eller snarare när. Det blir liksom aldrig av. De här drömmarna om att vara den jag vill vara, självförverkligande, skjuts liksom på framtiden. "I'm loosing sight" sjunger Timo (bra låt).

Det han sjunger om, att stanna upp och höra den inre rösten, är precis vad jag längtar efter. Låta den guida mig. Runt middagsbordet nu pratade vi om att bara göra, och att inte tänka så mycket. Bara göra. Just do it. Det är kul. Det är ett alternativ.

Det finns risker med det. Att det är inte så långsiktigt till exempel. Det riskerar att bli vad som helst, men kanske, ändå, det lockar. Det kanske blir rätt ändå, rätt impulser som kommer som leder till handlingar. Det finns små handlingar och stora. Och intuitionen finns ju med hela tiden, och jag kan meditera på morgnarna för den skull också. Följande tänkte jag på idag, innan jag blev upplockad.

* Åka till London
* Handla bil
* Handla trimmer (kanske snagga håret)
* Handla kamera

2010-05-21T07:08:00.007+02:00

Fredag morgon. Jag är vaken. Frågan är då om jag ska gå till skolan idag. Tveksamt. En liten röst i huvudet skrek ja, jag litar inte helt på den. Jag känner tror jag de nya energierna som kommer mot jorden, uppvaknandet, och konsekvenserna som blir snurriga.

Gårdagen var inte nådig, eller så var den det, men det var jobbigt. Jättejobbigt, och det vill jag inte uppleva igen, därför vill jag ta ansvar. Inte gå till skolan, om jag inte ska. När jag vaknade upp nyss var den första spontana känslan "hm, jag känner mig ganska bra", kanske jag kan gå. Men sen, vänta nu, tänk efter. De sågar utanför, det låter en del. Jag känner mig lite olustig sådär, det har varit en turbulent tid, och ett turbulent år. Jag känner i halsen, i området kring sköldkörteln, att det sitter en del energi. Jag drömde om G inatt, jag och syster L var där, på samma fest, gala, som henne, och ant pa, men han syntes inte till så mycket i drömmen. Hon försvarade sig, och pratade om klass. "Det är ju olika klass", sa hon. Som Christer J, han från s vände jag mig till L och sa, är han samma klass som hon, menar hon. Men känslan är inte densamma. Han är inte snorkig, kändiskåt och suger ut min pappa. Det är det jag är arg över, utsugandet, manipulationen, övergivenheten, att hon stulit min pappa. Att inte jag får tillgång till fördelarna, honom och det materiella som är med honom. Jag går miste om det, jag har valt att dra mig undan, ställa mig utanför, i protest. Jag vill inte ha med henne att göra, hur kan jag delta när jag tycker att det hon gör och står för är avskyvärt. Jag kan inte delta utan att protestera, känns det som, och det är jag inte så förtjust i heller. På Söndag fyller han år.

2010-05-21T00:54:00.005+02:00

Tänk. P. Tänk. Sommar coming up. Vad händer? Åka någonstnas, förslag.

Tyskland, Berlin.
Mundekulla.
Findhorn.

Sälja shit. Kasta. Samla på en plats. Vila. Promenad. Naturen.
Nalle. Tollare.
Skriva. Resa.
Art of living.
Laurie.
tillit

2010-05-21T00:35:00.003+02:00

Jag är vaken. Jag har bett och bett. Och andats, försökt med alla? medel att må bättre, att det ska släppa lite där i solarplexus, vågar inte ta ut svängarna riktigt. Inte hoppa upp och ner, är rädd att det ska vara för myclet för min kropp just nu. Vad är härligare än att vara totalt avslappnad i kroppen, som efter en löprunda, eller en lång promenad, eller annan träning, känna sig skönt motionerad. Och nyduschad. Och sen få krypa ner till kojs - gärna med någon - och kramas och sen sova gott. Jag kanske ska ta en promenad snart, oj, vilket motstånd.

Pappa. Är det som kommer upp när det gäller allt det här, känslorna. Jag känner: ångest. Rätt och slätt. Undrar om Loe kommit med nn bok. Jag tror inte på fortsatt skolgång när det är så här, inte tvåan. Vad vill jag egentligen? Andlighet, må bra, den andliga vägen, utforska, utveckla, skapa, grupper.

2010-05-20T20:38:00.009+02:00

Shit, jag vill inte bli galen. Men det är vad som händer, sägs det, om man trycker ned saker, i källaren. Undertryckande, var kortet som kom upp, när jag gick ned till mammas rum och tog ett osho-kort. Jag blev ju lite förskräckt också, och undrade om det var en slump, när jag såg den där boken i klassrummet "den dagen då min dotter blev galen", . Fy fan vad hemskt, att bli slav under undertryckta känslor. Det är starka känslor. Jag behöver avsätta tid för att vara med mej, med dem, med allt som är livet mitt just nu. I morgon är det lektioner igen. Jag tänker inte gå och hålla spjärn, och öka risken för någon eventuell galenskap, om det är vad det innebär. Nej, nej. Jag vill ta hand om mig, mitt liv. Bort destruktivitet. Det finns, jag har iakttagit en stark kraft att vara lojal, att få vara accepterad, i klassen. Jag ser det tydligt hos vissa andra också. Och hos andra, befriande mindre. Som kör sitt eget lilla race. Inte är så lyhörda för omgivningen.

Sommaren är oviss, mitt liv känns ovisst. Mundekulla. Tid för mig. Boende, skolan. Just nu, bara andas. Tillit. När jag känner mig lite piggare, fokusera på att få ut skräp. Slå på kudde, promenera, skrika i högan sky, vad som, bara det får mig att må bättre.

Funderar nu på att sova här inatt. Sover jag på tollare kommer lojaliteten, duktigheten och tankarna tillbaka, på att gå dit. Det finns mycket som lockar; som den färdiga tidningen. Jag kan smyga dit någon gång när det är tomt och hänta den. Vara med och sälja hade en del av mig, jag, tyckt vara kul, men nu är det som det är. Kroppen kallar på uppmärksamhet. Jag förstår inte, att det ska behöva vara såhär, för det går inte ihop tycker jag med skolan. Slutspurten. Människor som behöver komma åt mitt reportage. Tillit.

2010-04-26T19:45:00.004+02:00

Humlan surrade utanför mitt fönster nyss. Trotsa förutfattade meningar. Allt är möjligt. Inga begränsningar. Det säger humlan. Sussane på fredag, hägrar. Tiden kan finnas kvar, och jag är rädd för att ta den, men vill samtidigt. Fel? Jag har väl inget att förlora på det. Jag har bara fördelar, så jag kan använda mig av dem. Jag vet, jag har en fantastisk kreativitet som jag kan använda mer. Men det har varit s förbenat stressigt, och det blir lätt så. Jag försöker att låta bli att det ska bli så.

Men som i morse. När jag sätter på radio är Martina Haag där, fantastiska Martina Haag. Jag förstod först inte att det var hon, men jag kände så igen rösten. Hon har en säregen röst. Gullig. Full av glädje och barnasinne. Bus och möjligheter. Hon tar för sig av livet.

I alla fall. Hon pratade om skrivandet, och deadline. Hon är ju författare. Deadline. Oh, jag blir stressad bara jag tänker på det. Vi lämnar det.

2010-04-24T15:19:00.004+02:00

Ml spelar reggae. Jag försöker få skrivro. Dagen har kretsat kring pappa. Kan han inte sänka lite? Han brukar inte vara så långvarig. Jag ger det några minuter. Pappa ringde i morse, och tankarna hade varit där redan innan, ja tidigare i veckan. Om vart jag står, känslor. Det han har gjort mot min mamma och om jag ska uttrycka mig eller inte, och i så fall, hur. Nvc. Uttrycka utan att skuldbelägga. Han förstår inte. Han tycker att vi kan ha en fullt normal och trevlig relation, och han tycker inte (eller?) att han har varit/ är oschysst mot mamma. Men.
Mamma säger att du håller med henne om att du varit oschysst mot henne. Är det så?
Om det nu är så, hur tror du då att vi kan vara kompisar då? om du är oschysst mot min mamma?

Men när jag pratar med honom känns han ledsen och oförstående, och det gör mig så ledsen med. Bedrövad, och jag vill inte att det ska vara så. Jag vill att det ska vara bra. Sant, rakt, ärligt, öppet. Pappa är ingen större fan av moral, och där är vi kanske olika.

Blir plötsligt väldigt trött. På allt tjafs. Orkar inte. bråka. måste jag uttrycka mig? öööööö
Nu kanske jag ska skriva lite på berättelsen istället. Arbetar jag inte på den kommer jag ingen vart, det är sund logik. Det här med pappa tar för mycket kraft helt enkelt.

2010-04-20T18:25:00.003+02:00

Ute skiner solen, och det är en ganska soft, lugn Tisdag egentligen. Det känns lite lättare nu (när jag fått skrivit). M-l har lämnat fönstret öppet i sitt rum, och jag funderar kring om det påverkar temperaturen, som känns lägre.

Mina fingernaglar är längre nu och det påverkar ljudet av tangentryckeriet.
Solen kommer in från vänster. Gillar hur den smeker mig, min vänstra kind. Kackerlacka. Det förflutna. Som förföljer. Vem kan hjälpa mig att bli kvitt det förflutna. Och säg nu inte att det handlar om boken. Det handlar om något barndomstrauma, eller hur. I kombination med annat, antagligen.

Hjärtat. Älskade hjärtat. Jag gör så gott jag kan. Det L sa idag, kunde jag tagit som tecken, att var inte här i klrummet utan gå. Gå iväg och må bra. Ja ja, det var då. NU är jag här. Nu.

2010-04-20T18:13:00.003+02:00

Riktigt vidrigt. Jag skulle nog följt Jörgens exempel och lämnat det fb klassrummet idag. Jag ville inte, orkade inte? egentligen. Jag ville definitivt inte. Det fanns ett sådant motstånd inuti mig, men jag ville inte hörsamma det, jag skulle till varje pris sitta kvar i det där jävla klassrummet och vara så förbannat lojal, mot klassen, klasslärarinnan framförallt. Mot mig själv, vara duktig, inte ge vika för rädslan? Om det nu var rädsla, eller om det bara hade varit sunt att känna och tycka att nej, så här ska det inte vara, nu fking drar jag härifrån. Mitt liv. Gatt danmmit. Handlar det om.

Och därför sitter jag antagligen nu här istället för i kyrkan där jag "borde" vara, på kursen. Den börjar precis nu, men jag sitter här. Vaknade upp nyss..kände mig helt förstörd, en liksom orubblig ångest, kändes det som. Jag försökte känna vad det var för känsla, men nej, bara ledsamhet, ångest, förtvivlan över situationen, att jag inte kommer vidare, verkar göra fel beslut, inte är snäll mot mig själv, går i skolan fast jag inte vill-men vad ska jag göra? Inte så konstigt att jag tvingar mig när all "teori" säger att det är typ vad man ska.

Och så den där boken. Ångestmolnet nummer ett. Omgivningen; du måste göra klart den. Inutigivningen: jag måste göra klart den. Hjälp, jag vill/orkar inte just nu. Jag vill bara må bra. Har inte känt någon lust att skriva om sånt som är passé och som jag fr.förallt vill ska vara passé. Hon var med i drömmen inatt, men jag känner att jag har släppt henne mer och mer. Skönt på sätt och vis. Men projektet släpar.

2010-04-19T13:47:00.007+02:00

Jag vet inte om jag ska starta ny blogg eller inte. Det finns olika vägar.

Jag ringde till massagen precis nu, men inga tider denna vecka. Man får boka i god tid i förväg om jag vill ha någon tid. Det gör mig lite nervös det där, osäkerheten gör sig tydlig.

Annars är det lite rörigt. Jag har tagit det lugnt i dag, ingen skola. Jag åkte hit till hemmet, mitt rum, mediterade, åt nötter och torkad aprikos, och sen begav jag mig med ryggsäck och lite nötter i fickan mot berget och utsikten. Jag la mig i gräs mellan två klippor. Det var som nedsjunket där, vindskyddat. och så väntade jag och bara vilade. far in och ur medvetenhet. Dåsade bort ibland. Kände obehaget i kroppen och ville att det skulle försvinna. Såg en mås sväva. Det var fint väder, sol och blå himmel. Och jag tänkte; vart är det där askmolnet? det måste vara högt upp. Jag åt guds mat där jag låg. Jag tänkte på Gud och bad väl nästan konstant, efter lösning. Bättring. Vad ska jag göra? Vad ska jag ta mig till? Vara kvar här? Det finns inget annat just nu. Det är här jag är. Indien. Har kommit till mig. Det finns en tajming i allt och jag får vänta in den. Söka stillheten inom mig. All kunskap, ja, allting ska finnas inom en, mig. Det är fantastiskt, om det är så. Det är så.

2010-04-18T22:50:00.002+02:00

Ritchie Valens!!!!

Åhh...hjärtat mitt fröjdas. Tack snälla för dessa toner.

Come on Let's Go.

Appropå på det tänker jag på Indien. Det är så konstigt. Att jag känner ett kall dit. När då? undrar jag, ska jag åka. Det kommer att visa sig, säg.

2010-04-18T22:30:00.005+02:00

Mörker. Det är jobbigt. Jag befinner mig i förvirring. Det är sant. Blogga om det kan jag ju göra. Jag tycker att detär läskigt att befinna att befinna mig i det här tillståndet. Jag kommer inte ut.

Det känns som att sitta i ett emotionellt fängelse. Fysiskt också. Knuten är åtdragen i solarplexus och det finns inte mycket jag kan göra. Jag kan göra som nu, skriva och jag kan andas. Jag kan lyssna på kroppen, jag kan ta massage. Jag funderar på att göra det snart, och ta en konsultation samtidigt.

Jag är välsignad. Jämfört med så många. Om man säger så. Det finns så mycket som är värre i denna värld. Jag har det sannerligen bra om man jämför. Såg precis ett program, om organdonation. Människor i östeuropa som säljer sina organ för att få pengar. Vissa som tvingas till det. Helt horibelt.

Jag har det bra. Jag lever nu i ett stort fint hus, har pengar och mat, är mätt, gott mätt, en snäll och fin mamma, friska föräldrar. En syster som också är frisk. Syskonen. Jag är inte sjuk. Jag kanske inte mår så bra, men jag är åtminstone inte sjuk. Jag skulle inte kalla det så. Läkarnas prover visar hälsa. Det finns alltså mycket att vara tacksam för.

Blogga mer publikt? yyyblog.blogspot.com Det är en idé. Ett sätt att ge.

2010-03-22T09:10:00.006+01:00

Hey, it's a new day. En ny dag. Det är väldigt vackert ute idag. Sol, blå himmel, lagom krispig temperatur, snö på marken.

Idag ska jag maila Mats. Snart, faktiskt. Igår på kvällen: tog promenad med Lova, hon pratade om Indien och jag blev sugen. kerala, yoga, för mig ayurveda. wow. känslan igen att jag ligger efter, jag kan ju inte åka dit just nu, eller kan, det känns inte helt rätt. kanske reportageresan? som jag tänkte när jag var här då i april. det är en bit, berlin är närmare. kanske till sommaren? skriva, och åka dit. hälsan. det är det som talar för att åka till indien. få behandling. men det är boken, boken berättelsen som behöver bli skriven, först, det är så jag har tänkt och tänker. skriva berättelsen, få indisk konsultation i stockholm under tiden, och sedan åka dit, till indien. och reportageresan? ja, får se. Sen mötte vi Fredrika. Hon hade varit på bio och sett Änglavakt, och den vill jag se! Idag? Imorgon? Beror lite på, jag behöver få lite gjort.

2010-03-21T12:18:00.005+01:00

Snön faller vackert utanför fönstret. Stora generösa flingor. Jag sitter här, har precis vilat. Hamnade i vilande position. Trött av tröttheten, låsningen inombords. Jag skrattade hjärtligt åt Pablo Francisco, igår och idag. Särskilt igår. Så att tårarna kom. Röster. Jag kan också göra något med min röst, använda den, den är en gåva. inser jag idag. Annars är det meningen att jag ska jobba, det ska jag göra idag, med arbetet. Oh yes. Men, frukt och mat, och andra distraktioner, som pablo, kommer fram. det känns inte jättelätt och smidigt att jobba. det är något...
bernie prior, following the heart. yes. nice.
Ayurveda.
MItt hjärtas längtan. Ahh. Vad göra. Få saker att hända. Tvätten är igång där nere. Lite positiv energi här nu tack!

2010-02-17T19:43:00.003+01:00

Inte helt i balans. Det ska sägas. Ärligt. Är mer sugen på att googla rumpor än att göra mycket annat. Det finns ju mycket annat att göra. Känslor står nog i vägen. Ofta har jag många goda idéer. Dock.

Klockan är way förbi middagstid, eller någorlunda förbi i alla fall. Men jag är inte jättehungrig. Jag resonerar att hungen får styra när det är matdags och inte klockan, just nu.

Frustrerad. Inte glad. Gick en promenad förrut. Det blir nog en till ikväll. Så här kan jag inte sitta.

Tack Loe för att du finns, duktiga författare.

2010-02-02T00:18:00.001+01:00

Promenaden gjorde susen. Men nu känner jag det lite jobbigt i solarplexus igen. Jag vill nog sova.

anywhere

2010-01-31T16:11:00.004+01:00

anywhere is paradise when your with the one you love
Anywhere is a place that's nice when you're with the one you dream of
...there is nowhere baby I'd rather be than anywhere with you

Stefan Andersson. Fina ord av.
Har ni märkt att är ljusare nu? Det blir ljusare och ljusare. Klockan är nu kvart över fyra och det är fortfarande ljust. Det är skymning. Men det gör mig glad, ljusare tider gör mig glad.

Att sjunga ovanstående textrad (den längst upp) till sig själv är en fin sak. En fin idé.

Det är snart kväll. Vet inte riktigt vad jag vill göra. Ladda hem låten. (itunes). Rastlös. Jag kanske borde ut. Få mer luft. Jag var bort till affären förrut. Det är som det är. Jag är som jag är. Jag kan åka till stis och hämta gardellvideon och kolla med några här, och samtidigt ta en promenad i de områdena. Det är en möjlighet. De sa på radion i dag att det var halt väglag. Kan jag köra? Yoga är ett annat som dyker upp i mitt medvetande. Jag tänker på olika saker som kan försätta mig i andra, nya, tillstånd. Må bättre. Ta hand om kroppen. Jag åt en regelrätt?, en fin lunch. Jag har ätit bra idag, det är något att vara stolt över.

vinter

2010-01-30T08:54:00.008+01:00

Lördag morgon. Det är en så fin riktig vintermorgon, riktig snömorgon. Minns inte när det var så här mycket snö senast. Känner mig lite "kokt"i huvudet, det är nog spänt, (lite) mycket tankar som snurrar. dröm: amerika, shoppar, 'tävling', calle, skor, kläder, pappa. När jag vaknade kände jag mig utssövd; att jag fått mycket sömn, men samtidigt ledsen. över mig själv. min oförmåga att sätta mål och hålla rutiner, eller helt enkelt få ordning på saker. livet. skuld. elaka, ledsna tankar om mig själv, ngn slags hopplöshetstankar, var det jag vaknade med. Sen började det snurra, jag började tänka kring det, utforska. Blogga, yoga, meditera. Bara en sån sak som att skapa en morgonritual, rutin. Jag kanske vill olika saker varje morgon. Ska man då följa det? Eller ska man slaviskt följa en rutin - ett mål - man satt upp, att t.ex. göra en viss sak varje morgon vid en viss tid. Jag vill också följa mitt hjärta.

Pappa. Idag är en pappadag. Kanske. Om inte han har andra planer. Jag funderar på att ringa honom och föreslå att vi kanske ska ses. Kanske? Jag tänker digitalkamera också, att han kanske har köpt en sån till mig i julklapp, vet ej, jag har julklappar som jag inte fått ännu. Lite skeptisk till prylar, för att inte säga väldigt, men det lockar ändå. För jag kommer att behöva en kamera till nästa vecka. Jag har visserligen en, men den är deprimerande dålig. Billig. Har inte gett den chans så mycket visserligen. Hemma hos mamma finns chip/minneskort och även en skiva jag blivit inspirerad att hämta, med Om-ljud.

Så, frukost. Ut! i underbara luften med rätta kläder. Till mamma. Hämta chip och skiva. Och batteri. Prata. Lunch. Kanske ta med kameran. Skotta fram bilen nu på morgonen. Så ringa pappa då kanske, och fråga om planerna.

Yoga. Kvällen; pappa, skaldjursmiddagen, eller bio kanske. En god bok.

create something

2010-01-27T20:03:00.009+01:00

i am misserable som i am creating something.
i am horney, but instead i am writing. why i am i writing when i am horney. because i have also anxiety. it pains inside. and i am afraid. that giving in to lust is a sin, that it creates inbalance, to surf the web for naughty places. better is meditation, creativity, to be in contact, in touch with the pain and express it in some manner, in some way, in words, or in colour, in painting. now in words. the world, here me, i am in pain, and i am so proud for this moment that i am writing my pain instead of something more sinful? worse, less creative. but there is no sin i want to believe there is no sin, i am not sure but that i want to believe. karma, there is, pain there is, but sin. is there? the anxiety is a call for creativity, i can feel by every press of the tangents of the keyboard and every word that is being contacted and expressed the breath is activated, something is released. Emotions are in there, longing, the body is longing too, bto be expressed.
Blessed be Osho in his skies. Giving me the words of wisdom.

2010-01-27T20:00:00.003+01:00

Creative people are happy people.
You want to be happy? Create something.
Make a painting, draw a picture, you will not be the same person afterwards. Something new in you has been taking place.

Create and you will be happy

a song a poem a dance a toy a painting
anything

2010-01-27T12:08:00.003+01:00

Mycket energi i kroppen. En del sitter lite fast. Drömde inatt om bara vara, en liknande tillställning. lyxigt. calle skulle dit sen. Clowner utan gränser. På besök i skolan., bra att jag gick. Fick igång en del impulser, tankar. Här sitter jag och har det väldigt bra egentligen. och tar mig inte gärna i kragen och softar. ja, motsägelsefullt. Chilla, fokusera, känna, lyssna. sen agera. I glädje.

Det är lunch om tjugo. Är rastlös och vet inte riktigt vad jag vill. ta mig till. att ha fått luft innan lunch är en bra idé eller så tar jag det efter.

2009-12-15T16:23:00.004+01:00

En konstig känsla i kroppen. Pigg. Rastlös. Hur kan jag vara det. Det senare kan jag förstå, men pigg. Jag har ju knappt sovit i natten, och dagarna är ju rätt spända. Det borde inte vara så, jag är lite förvånad alltså. Men glatt överraskad ändå, och lite orolig. Har det gått..Rastlösheten är den jag tar hand om nu. Det finns starka behov av uttryck. Skönt att energin kommer ut genom fingrarna. Det har varit rätt varmt i rummet. Håller på att justera det nu.

Jag kom på. En anledning till ökad energi kan vara min avsikt för framtiden. Jag tänker inte, har inte för avsikt, att gå vare sig i morgon eller övermorgon. Jag lade mig på sängen när jag kom hem och bara kände att nu får det väl ändå räcka med det här. Jag är värd bättre. Jag kommer inte till uttryck på det här sättet, det här är inte så jag vill leva.

Jag har för avsikt att ta hand om mig själv. Leka, vila, skratta.

2009-12-10T21:40:00.003+01:00

Nobelmiddagen på i bakgrunden. Jag är måttligt förtjust. Att titta på en middag, när andra äter middag. Är det inte lite konstigt. Nu talar Kristina Lugn, och förut var Markus Birro där, hur nu det kommer sig. Mamma dresserar katten till att ligga på bröstet, lugn och tam. Hon har sin egen vilja.

2009-12-09T17:21:00.006+01:00

Inte gräma sig. Onsdag. Har det varit idag. Och jag kan kalla mig färdig med krönikan. Det är nice. Skönt. Det enda som störde mig var S. Egentligen gjorde hon inget, det är mer än fråga om energi, känsla. När jag lyssnade på henne kunde hon ibland ha samma tråkiga ton mot någon annan som mot mig. Tror jag. Som Maria, till exempel. Jag kände igen mig i hennes reaktion. Ok. Vad var det där om? Annars under förmiddagen o fram till lunch handlade det om musiken i V:s lurar. Det störde mig. Jag kände hur pulsen steg, jag triggades igång. Men jag sa inte till. Jag gjorde mig redo för det inombords, och hade kanske gjort det om det fortsatt efter lunch. Så det fanns triggers innan och efter lunch. Fokusera på positivt. Lära mig hantera det. Säga till när jag behöver. Prata ut? Jag vet inte. Vad finns att säga. Har hon något emot mig? Nej, kommer hon att säga. Lugn och tålamod känner jag där.

Åsa ringde klockan tolv. Jag bokade tid till Fredag, och det känns lite ambivalent kring det. Jag täntke på henne på morgonen, och så ringde hon. Jag tänkte att nu är det säkert meningen att jag ska gå, och det kan vara lite riskabelt att tänka så, men så bokade jag i alla fall. Jag kan ju ändra om jag vill.

Biffen ringde imorse. Jag tänkte, associerade, direkt till bil. Pappa (och jag) har ju nämnt att det är dags med bil nu, pappa har fått ny energi att vilja köpa en till mig, och jag har insett fördelarna med att ha bil. De är många, eller det är skönt att vara flyttbar nu. Och det känns nog som att det skulle vara ok, och till och med bra, för mig med bil. Och där kan biffen vara till hjälp och jag kan vid lugn och ro kolla på blocket.

Känner just nu: få koll på kvällen. Vad händer egentligen med bilåterlämnandet, och middag. Och motion. Jag behöver inte veta allt.

2009-10-29T16:56:00.005+01:00

Torsdag kväll. Vintertid. Det blir mörkare på kvällarna nu. Denna dag. Denna tid. Turbulent. Andas. Jag andas. Det står i centrum. Och tankens kraft. Vaknade upp i morse hyfsat, för att inte säga utvilad. Igår kväll satt jag i bastun. Jag valde med mammas hjälp bort fotbollen. Så jag var hemma istället. Det var skönt. I bastun läste jag om Henry och mark, och tänkte direkt på längtan att skriva, berätta om det där. Men det är som att det är för pressat just nu, inte riktigt sunt, realistiskt att fortsätta med det. Jag har skrivet delar, som kan byggas på och fortsättas och sedan avslutas. Jag får vara snäll mot mig själv och inte forcera det just nu. Det är en aning för krisigt kan jag känna för det. Ron. En plats (i mig) där jag kan falla till plats, ro och skriva. Jag vet, det skulle nog kunna gå nu också, om jag bara trodde och ville och vågade, men jag orkar inte just nu, tänka på´t. Det här med drömmar, en sida i taget. Jag har skolan. Jag behöver vara i form och se till att jag mår bra och klarar den. Ibland tänker jag naiv.super. byta spår helt, men jag vet att det nog bara är drömmar. De finns där som ett stöd. Ibland vill jag bara bort.

Bort med gammalt. O gud så skönt. Imorgon har jag tid hos M, det är bra. Det ger hopp. Jag sitter på tol. Usch, det känns inget vidare. Vad vill jag. Jag hade tänkt att köpa kamera idag, men det blev inget av, hittills.

Sortera gammalt
barnbok, film, stöd
träna på gym
Frigörande dans
Joggar, promenerar 1h.

2009-10-25T23:33:00.003+01:00

Det spänner inombords. Olika former av oro. Antar jag. Andas. Bara att andas som gäller. Har jag hört, och tror jag också på. Men det tar tid, tålamod är en dygd. Jag önskar och ber att det ska lätta, att jag ska förändras. Undrar om jag behöver inse en sak med henne. Första gången vi träffades, batteriet, fick mig att minnas det. "Fångad i vardagens krav finns snart ingenstans att fly... Apan handlar om att vilja hålla fast vid alla de saker som redag gått förlorade. Om att långsamt vakna upp till en ny verklighet och förstå vad som finns kvar..." Jag tänker med oro på henne. Jag ser en potentiell parallell. Det är på sätt och vis en svunnen tid, en förlorad kärlek. Jag har hållist fast i minnena, drömmarna, i min önskan att skriva om det. Skriva om alla fantastiska känslor och upplevelser. Kanske är det så att jag ska släppa allt gammalt. Bara släppa det förflutna och se om det ska bli någon bok. Det har inte blivit något skrivande hittills och jag tvivlar på att "disciplin" kommer hjälpa. Aja, jag ska inte vara så hård mot mig själv. Jag andas. Jag tar en dag i taget. Jag lyssnar till känslan, kroppen. Jag är bäst.

2009-10-25T23:09:00.006+01:00

Det har varit en såndär dag. Skaplig, hyfsad ändå. Varför blir jag så ledsen när han säger godnatt med en så tråkig ton för? Och varför gör han det? Tycker han själv att han låter sur. Och varför med ryggen vänd emot. Hon ler åtminstone en aning, tittar mig i ögonen. Menar, och verkar känna med mig. Jag känner mig ledsen, lite liten, och går uppför trapporna till rummet.

Jag har handlat idag. Promenerat. Funderat en del. Pappa ringde imorse. Jag lät väl sådär på rösten. Jag lagade lunch, hade ätit den. Förställde mig inte, utan var bara ungefär så som jag kände mig. Efter lunch blev det en vilostund, sen gav jag mig ut på promenad. Jag har hunnit tänka en hel del på henne idag. Aj, nu kändes det vasst i kroppen. Det är alla känslor, att inte kunna skriva helt fritt, frustrationen kring det på bloggen, folk kan läsa, vänner kan läsa, jag vill vara öppen, någonstans. Starta en ny blogg har inte pallats med ännu. Men till slut så ringde jag henne, det var super Peter. Jag kan vara stolt över mig själv. Det var inget svar först, men sen ringde hon tillbaka. Eller messade först, och sen ringde. Det var väldigt nervöst, men jag klarade det. Skönt att sitta uppe och skriva lite på småtimmarna. Får se om jag går på hennes dans.

Det finns nog så himla mycket jag kan skriva om. Så otroligt mycket inom mig som har lust, längtar efter, att komma ut. How to be, inget, lw, saker jag vill insupa. Och stimulera mig själv. Musik förgyller livet. Det är lov. Undrar vad jag ska göra. Ett par läxor behöver ju göras. Kanske ska lägga in den första nu ikväll, eller imorgon. Se filmen. Kanske åka någonstans. Kanske åka till lettland. Jag, en väska, skrivblock, kamera?, och inget mer. Åka någonstans. Det är frihet. Jag har ju lov. Det är härligt att åka någonstans. Det är frihet igen. Jag kan sällskapa med mig själv, och kanske med andra. Livet finns där, här, med mig. Så, imorgon, första läxan och res.läxan. Tisdag, kanske se filmen. Typ plan.

2009-10-21T06:48:00.004+02:00

Jag drömmer om dagen. Att vara hemma från skolan, att gå på massage, äta lunch i lugnan ro, och bara vara med mig, nästan, Elisabeth också. Få slippa de känslor som är förknippade med att vara i skolan, på lektionerna, det spända i kroppen, ledsamheten, ångesten, nedstämdheten. stressen ibland. Bara ta hand om mig. Punkt.

Men så finns det andra tankar, riktningar, som säger att det trots de känslorna är bra att gå ändå. Att uthärda, tänka positivt, vända tankarna. Att det går ändå, att jag klarar det. Och att det kanske känns bättre efteråt av det. Av att ha klarat av schemat. Idag.

En stund i taget. Bara leva nu är devisen. Trots tröttheten, en halvtimma kvar till halv sju.

dans

2009-10-20T22:51:00.009+02:00

Tisdag kväll. Händelserik dag. Axlarna sjunker ner. Det har känts jobbigt. Det är stundom jobbigt. Men att få sitta här nu och skriva är en lättnad. En kanal. Var ska jag börja. Vad mycket känslor. Vad lustigt det blev med Ella o dansen. Jag drömde på natten om henne, och vaknade med det. Tänkte på det under dagen. Jag ska försöka skriva det jag vill, och behöver. Som att jag känner mig ledsen. Att jag satt nere vid bordet i köket och kände mig utanför, från A mest. E och J var helt ok. Det är vissa personer som jag känner olika känslor med, A att han irriterar sig på mig, någon aggretion. Inte samma värme som mot tony. T är schysst. E är bra. Det finns bra saker. Positiva saker. Magiskt. Magiskt hur jag mötte Edi vid slussen. Jag märker att jag är orolig. Orolig för den här bloggen. Att publicera, att någon ska hitta det jag skriver. Någon som går här på skolan. Hur de nu ska hitta den. Dessutom kan jag ta bort mitt namn. Jag är orolig helt enkelt, för en del. Det märktes idag om inte annat, innan dansen. Ojoj. Tolkade saker, tänkte en hel del. Fram och tillbaka. Förståeligt, mycket förståeligt givetvis. Med tanke på vad som var på gång, ett möte, efter lång tid. Det var ju faktiskt inte så konsigt, och all anledning att förstå mig själv. Att jag kände så. Imorgon är en ny dag, jag ska till Elisabeth, det är bra. En halvtimma extra, och så skriva enkätreportage. Dansen var bra. Det var bra att det inte var E tror jag. Jag kunde slappna av mer. Lite trött nu, kanske dags att gå o knyta sig. Natti natti fina bloggen. Godnattsagor, jag borde ha godnattsagor, något mysigt att vila ögonen i och avsluta dagen med, något att färdas in i drömmarna med.

Halleluja

2009-09-18T23:03:00.002+02:00

När jag slutar tänka börjar jag förstå. Halleluja.

2009-09-18T22:38:00.006+02:00

Usch. Jag mår puss, och grannen spelar musik. Jag orkar inte....säga till. Det är tunna väggar. Musiken är ändå ok, försöker jag intala mig?, den är rätt lugn. Jag klarar det. Det är snart över. Han brukar inte vara länge åt gången på rummet. Vad är den här nya känslan jag har? Inte alls angenäm, den kom innan musiken från grannrummet. Det är knut. Intensifierad. Rädsla. Intensifierad. Ilska. Intensifierad. Uppror. Intensifierat. Mig. Intensifierad. Skönt detta. Tamejfn, jag tror det börjar lugna sig från rummet bredvid. Lugna sig. Det lugnar sig. Det lugnar sig. Det lugnar sig. Det kom efter att jag skrivit en stund på lhistorien. Tvingade mig själv kanske, var det ev. tvånget som gjorde det jobbigt, eller något annat. Något som väcktes under skrivandet. Ångesten, stressen, att det måste gå undan, att det inte blir något bra. Det kan ha vart det. Nu lugnare. Skönt. Fredag kväll.

Matad, masserad

2009-09-16T21:41:00.011+02:00

En fin kväll. Matad, masserad. Jag börjar känna de små sömnänglarna komma närmare, det är skönt. Har framkallat film idag. Sett hur bilder blivit. Gillar bilder med fart i. Där fartobjektet är skarpt och bakgrunden lite suddigt. Mmm. vatten som porlar. det var det i fotolabbet också. det är ett av de ljuden jag behagar med. vatten, det är rogivande.

O-ros-hjärta

2009-09-14T14:39:00.008+02:00

Oroshjärta. Det fångade min blick i listan. O-ros-hjärta. Låter finare, tilltalar mig mer kanske. Den orolige mannen är mankells senaste bok, och när jag såg den, de orden, titeln, blinka förbi i bokhyllorna, reagerade jag också. sedär, där är något för mig. identifierar mig med det alltså. oro. orolig för livet, för hur det har gått, hur det ska gå. relationer, framtid. 'tillsammans är vi starkare' är ett motto jag länge hyllat, skrivit under på, och jag såg samma bild hos n på bloggen som jc hade skickat ut med posten till sina medlemmar. två händer i varandra. hand i hand. det är rädsla och smärta i det här. för det är inte så längre, inget tillsammans alls. det är så det är. jag grämer mig, har grämt, mer, och skuldbelagt mig själv en hel del också. Det får vara slut på det. Jag har gjort det jag har gjort, misstag visst, men aldrig med avsikten att såra. Att vara illa omtyckt är ingen rolig känsla, att ha någon som är besviken på en är ovant för mig. känner mig som en hukande pojke som bara väntar på åthutningarna, skället och negativ energi, bestraffning, för allt fel som gjorts, för att jag varit dålig. det får vara slut på det. o

nej, nu ska jag ringa comhem eller något, det är avslappnande och högst vanligt. kram.

Usch. Jag blev osäker igen. Efter, un...

2009-09-14T14:30:00.002+02:00

Usch. Jag blev osäker igen. Efter, under, samtalet med Marie-louise. Inte röra till det, är det rätt? Skapa klarhet själv, genom detta. Skrivande. Ska jag ringa tillbaka och avboka? eller avvakta och avboka "vid förhinder". motsättning. jag ser dig. vill känna lugn, livrädd för felbeslut, för att jag tar genvägar och inte "gör jobbet". som nu, gör jag jobbet. skriver. jag kan ringa tillbaka och avboka och sedan ringa igen när jag har lust, och känner att det är läge. helt ok. jag satt uppe vid lunchbordet och fick tanken, impulsen, och blev lite glad och ivrig, tog det som vägledning, en impuls att följa. Om än inte helt förankrad. Jag satt sen vid datorn och då kom osäkerheten, hotmail, eniro eller gdokument. att logga in på hotmail kändes läskigt och onödigt, flyktigt. gdokument kändes motigt, jag tänkte följ flödet, följ hjärtat?, gör det som känns lätt, det som är lätt är rätt, och då lät jag det flöda på till eniro och så småningom hittade jag hennes nummer, och jag ringde. men nu vet jag inte. det ligger en katt där i fåtöljen och har det fint, i harmoni.

Känslord

2009-09-05T16:52:00.006+02:00

Sitter i fåtöljen och väntar (lyssnar) på bättre tider. Jag låg nyss på golvet i vardagsrummet, det kanske var....eller jag kanske var för ivrig därifrån. Rastlös. Rädd att tänka bort dagen. Är jag i huvudet? Astro stod det på bilen, "fråga stjärnorna om när". Prata med Astrolog, Marianne. Till exempel. Få sådan vägledning. Men, inte vet jag om det kommer att bli, iom beslutsproblem. Bengt, i helgen eller på måndag.

Allting avstannas pga olustkänslan. Musik, dansa. Lemarc. Frigörande, vad som helst. Eller bara känna vad som känns nu. Är osäker, tvivlande, frustrerad, skuld - för att jag ser mig som flyktbenägen. Rastlös. Ledsen. Tänker på något kreativt, som blogg. Jag hade en blogg, har, men hur på skolan. Kanske kan bli min tillflykt, min ventil. Shit, jag är inte anonym. (Fuck it) Strunt i det. Inte helt o-anonym. Pallar inte starta ny. Lite hopp känner jag. komma.

Jag vill klara det här själv, eller göra själva grunden. Känna, identifiera, vad det är jag känner, så kan jag ta hjälp med resten. Frustrerad. rädd, frustrerad, ilska, irriterad, motbjud, motstånd. Boendet. Trivas. Jag vill bättre.

Rastlös nu. Ensamt.

Oneness, Yes!

2009-08-09T19:59:00.005+02:00

Oneness.
På kurs i oneness. Nu skriver jag lite om allt det jag insupit sista tiden, och tidigare.

Vi är ett. Livets resa, den andliga resan, är den genom de sju chakrana. Den kulminerar i kronan och i upplevelsen av oneness. Enhet. Enhet med allt. En känsla av, upplevelse av att allt hänger samman. Livet är ett, helt. In Lakésh=jag är en annan du, på maya-språk. Inte samma, men ett.

Det blir så lätt att ge då. Service. Vi föds med talanger, gåvor, ett syfte. När vi använder våra talanger, gåvor i det godas tjänst, till fördel för andra människor, och allt som är levande, upplever vi glädje och mening i livet. Meningsfullhet. Inte mycket är mer meningsfullt för människan än just meningsfullhet. Känna, att det just jag gör är gott, har en större mening, tjänar mer än bara mig själv och kan vara till hjälp för andra. Känna att det jag gör, gör skillnad.

Det finns så mycket visdom i denna värld. Var ska man börja. Vart vill vi komma? Vi vill komma. Som en orgasm, extas, verkar det som (om man ska tro kvällspress). Hela tiden, är det målet? Det låter lite väl. Livsupplevelsen. Vi vill utvecvkla livsupplevelsen, växa. Vi vill växa, expandera. En del trygghet, en del spänning. En del visshet, en del ovisshet. Vi vill uppleva vem vi är. Vi vill veta vem vi är och uppleva det.

När vi är ”döda” vet vi vilka vi är, men kan inte uppleva det. På jorden kan vi uppleva vilka vi är. Så säger en andlig lärare.

Att leva fullt ut. Vad är det? Att ta vara på varje stund, fånga dagen, våga vara sig själv. Vara sig själv. Bara det. Och det här med att inte skjuta upp.

När du går med döden på din vänstra sida kommer du att leva fullt ut, ha ett rikt liv. Tänk på döden, säger mången visdom. Vad innebär det? I dödens närvaro känns livet kort, eller uttryckt på ett annat sätt: stunden nu betydelsefull. Att fånga dagen. Om detta är ens sista dag i livet, vill man inte vara ovän med någon. Alla oförätter helade. Lev med döden som din vän.

Livet handlar till sista om att leva. Vad är livet för dig? En skola, ett slagfält, en lekplats?
Jag tror att, på livets höst, när man snart är klar, så vill man blicka tillbaka på ett rikt liv. Där man har gett och tagit emot så mycket kärlek. Det gör vi med varandra. Relationer är så viktigt. Vi ger och tar emot med varandra. Och det finns tillräckligt. Det finns tillräckligt av allt. Brist är en illusion. Ta hand om varandra, lyssna på varandra, hjälpa varandra, stötta varandra, vara varandras mirakel och hjälpande händer, förlåta varandra. Allt det. Att bara vara tillsammans. Börja där. Samlas. Those who eat, play and pray together - stay together, sa lärarrinnan. Lek. Yes! Leka är bra.

• Att hantera sina känslor
• Att finna sina talanger, gåvor.
• Att ge, tjäna.
• Att ta hand om varandra.
• Leka.
• Yes!

2009-07-09T20:31:00.009+02:00

Kan man bara skratta åt alltihop? Går det? Att bara byta inställning helt och skratta åt allt elände, åt all ambition och strävan hitan och ditan.

Jag tror att den här nya tiden som kommer, de här nya energierna som sägs regna ner över oss, över jorden nu, är energier som förbryllar huvudstyrda människor. De nya energierna har satt hjärtat i fokus, har gjort hjärtat till drottning. Hur agerar man i en värld med huvudet som är anpassat för hjärtat. Det blir svårt.

Jag vet mina svagheter; konflikträdsla, bl.a. jag har nästan aldrig varit riktigt förbannad på någon. Jag tror att så fort de känslorna kommer in i bilden, går huvudet in och börjar prata och analysera och strukturera upp situationen. Inte minst sen andligheten kommit in i bilden.

Ljusbubblan

2009-05-21T10:43:00.005+02:00

Jag vet inte hur det blir med den här bloggen. Om jag ska fortsätta blogga. Det är mycket konstigt som händer och jag har inte haft ro att skriva om det här på bloggen.

Skulle bloggen upphöra är det ju inte jättemånga läsare som skulle drabbas. Det har nog i första hand varit för min egen skull. Och det är väl i sin ordning? Undrar om inte de flesta bloggar för sin egen skull. För att man känner 'att skriva måste jag bara göra, och det vore roligt om andra kan läsa det också.'

Möten som sker på bloggar är givetvis superviktigt också.

Musik som piggar upp:

Aysel & Arash - Always och...

KjempeGrejt

2009-05-05T12:59:00.005+02:00

Norges eminenta bidrag i Eurovision som är spådd att vinna! Det är sant, kolla hos alla bookmakers.

Vad jag hittade på sedan (Lallis special :)

2009-05-03T21:40:00.005+02:00

Plockade i lägenheten.
Försökte förhålla mig till rastlösheten och tankarna som envist vandrade.
Lade mig och vilade ett tag. Lite förbjudet, sådär mitt på dagen, men skönt, och det fanns argument för att jag förtjänade det.

Fick tips om program om Bonnier på tv. Såg det. Intressant. Även allmänbildande och relevant för en skriv- och bokintresserad.

Fortsatte med Tv. Hann med två frågesportprogram. Tyckte det var särskilt kul av att svara (framgångsrikt) på frågorna i programmet "Sveriges smartaste barn". Frågorna var visserligen anpassade för barn, men jag tyckte jag var duktig ändå. Och de var duktiga med.

Dagen genomgick en kvalitetsförbättring iom långpromenad....
och smaskig middag på restaurang vid vattnet, nyöppnad för säsongen.

Påminnelse: Vad gott det är att äta mat när man är hungrig på rätt sätt. Till exempel efter att man rört på sig.

Uttryck

2009-05-03T10:47:00.004+02:00

Söndag morgon. Igen. Jag har hunnit med mycket under morgonen, jänfört med vanligtvis. Både promenad och yoga.

Men under slutet av yogan började Saga-katten markera sin rastlöshet, hon rullade runt och kom och bet mig lite (försiktigt) i handen. Jag gillar inte det, och tänker att hon är ostimulerad och rastlös. Hon kanske skulle må bättre av att vara utekatt. Ska jag ta henne med på utflykt idag kanske, till stora huset där hon kan springa på större ytor.

Och då blev jag rastlös. Helt plötsligt kändes klockan vara mycket, och dagen i rullning. Det gäller att hänga med i dagsrytmerna. Yogan sätter nog fart på energierna, öppnar upp för energi som vill ut. Som kreativitet. Under smoothie-tillvervkningen kände jag en tilltagande rastlöshet, och behov att klargöra, vara skapande och kreativ.

Fragment från dröm inatt: vi letade parkering. skulle vi på någon event, hockey?

Smoothie: blåbär, jordgubb, banan, havredyrck.

Sköna maj

2009-05-01T11:02:00.003+02:00

välkommen. Skönt ute, men inte så skönt inne. Men ändå ok. Har fått våfflor till frukost, och fil med acidophilus, det är godsaker som hör i-världen till.

Det här med svininfluensan, vad är det för ett drev. Media blossar i vanlig ordning upp saker till hönformat, och spelar på rädslan. Rädslan säljer. Deras försvar är att de informerar folket, och serverar vad som efterfrågas. Snack. Inte vill jag läsa om elände i alla fall. Inte i den mängd, och inte med den attityd som råder. Det har gått förbi vanligt informerande. Ett räddhåget folk är ett lättkontrollerat folk. "Spring och vaccinera er, kosta vad det kosta vill."

Om människan visste vad lite hon behövde av det som hon blev sagd att behöva. Ajax skull försvinna, ingen wc-anka så långt ögat kunde nå, och alla mediciner. Vissa har nog sin funktion, men naturens skafferi....den vi.

Söndag morgon

2009-04-26T11:13:00.003+02:00

"Lång" tid sen bloggande. Det blir så när jag faller i i livets gropar, ibland. Att jag inte ens förmår skriva om det, än mindre publicera det på en blogg.

Så måste vi ock falla för att sedan kunna resa oss starkare. Det är ju så, att fallen, svackorna, tillhör livet, och det är bara att acceptera. Under tiden är hopp viktigt.

Jag såg Thomas DiLeva häromdagen, han var noga med att poängtera hoppet.

Fallen blir färre i och med att man lär sig, och så upplever man tillväxten. Att vara människa är komplext och det är mycket som spelar in, och som är tongivande i olika stunder.

Igår var det i alla fall en ljusglimt med födelsedagsfirande i gamla stan. Vänner, en vinkällare och mat.

En vas, en krigare, en buddha

2009-04-21T14:14:00.002+02:00

Små tecken överallt, som speglar vårt inre. Kanske vårt förflutna, eller våra drömmar.

Det ligger ett utdrag ur en konstkatalog på skrivbordet. Diverse konstföremål är avbildade och beskrivna.

Den japanska mannen med det spjutliknande vapnet i handen får mig att undra om jag själv varit med om något liknande. Någon gång. Hans dress bär ett liknande mönster som vasen till vänster. Det verkar som att det är typiskt för Meiji. 1868-1912 var det Meiji i Japan. Meiji är en period.

"Perioden har gett namn åt Meijirestaurationen, då kejsarens makt återupprättades efter Tokugawashogunatets fall och Japan genomgick omfattande reformer inom alla områden." (Wikipedia)

Funderar annars på twitter, och på mina behov.
Frihet är ett av mina behov.
Trygghet.
Lagom mängd visshet och ovisshet.

Give me hope

2009-04-20T16:48:00.007+02:00

Måndag. Det gick alla tiders på disputationsmiddagen. Han friade till och med. Huvudpersonen. Och hon sa ja.

Jag hamnade lyckligt placerad vid bordet, och pratade med min bordsdam om allt möjligt. Det blir lätt att jag för in samtalet på sådant jag tycker om, och som jag vet är lite udda, eller åtminstone ovanligt för många att prata om, som andlighet och livsåskådning, olika andliga lärare och förgrundsfigurer inom det som förr, kanske nu med, kallades New Age.

Jag gillar det en vän sa till mig för länge sen; det ironiska med New Age är att det mesta som räknas dit är Old Age, om än i ny tappning. Indiankultur, Astrologi, Numerologi, Zen, läran om elementen o.s.v. Har funnits länge. Det nya är sättet som visdomen används på, hur den florerar och når ut till var man och kvinna.

Till och med i mataffären, gömt bland kryddor och blöjor, finns kvantmekanik i en pocketbok för 50 kronor. Sådant som räknats som hemlig kunskap finns tillgänglig för vem som helst nu. För mänskligheten är redo. Tillräckligt mycket ljus strömmar ner över, och finns närvarande på, jorden för att mänskligheten skall kunna hantera den och fröjdas över den.

Vilket smörgåsbord, jag vet. Det gäller att plocka med omsorg. Lite i taget. Det är lätt att bli vetgirig. Att vandra i grunda vatten i mången bäckar istället för att djupdyka i en....som visar sig vara en ocean.

Efter middagen var det dans, och tipspromenad därinnan också. Gillar verkligen tipspromenad. På dansgolvet fastnade jag lite extra för just en låt under kvällen. Mmm, en goding kanske, i mångas öron. Upp o dansa :-)

NU: Solen ger vår. Utomhus, grannar med cyklar och barn.

Uppsala Live

2009-04-18T17:28:00.004+02:00

Nu är jag i Uppsala. Jag är incheckad på det mycket exklusiva "First Hotel"-Uppsala. Tangentbordet jag skriver på är dammigt. Det ger inte en särskilt exklusiv känsla, så kanske det inte är så exklusivt ändå. Jag är riggad, kavajen är på enligt klädkod och moster och mor siitter i soffan och småkonverserar. Nu tar de upp det kära ämnet: katt, och konstaterar att både jag och min syster inhyser en fyrtassing. Fick precis en bild från min syster på sin katt, han fläkte ut sig gladeligen på vardagsrumsmattan. Härliga katter.

Snart är vi på väg till middagen. Den äger rum i lokalerna hos GH-s nation. Gästrikland, Hälsinglands nation. Varför just den vet jag inte.

Det är en sval, solig, eftermiddag i Uppsala. Vi kommer att promenera så sakteliga de tio minuterna bort. Det känns högtidligt, och lite gammeldags sådär. Fint. Att vara doktor, det är han nu. Det hade gått bra på disputationen.

Så länge.

Uppsala

2009-04-18T11:42:00.003+02:00

Lördag. Jag är på väg till Uppsala snart. Istället för New York. De är lite lika. Likheter mellan Uppsala och New York, det vore nått att disputera på. Jo, jag ska på disputation, som det heter när man blir doktor. Min kusins kille, Ola, det är han som disputerar, och fråga mig inte i vad, molekylär kemi kanske. Jag kommer säkert få reda på det senare idag.

Det känns bra med utflykt. Lilla katten får vara hemma och hålla ställningarna. Klösställningen inte minst. Det var sagt att sova över i Uppsala på hotell, men jag vet inte det. Saga, katten, kanske föredrar min närvaro här i natt. Eller hur är det med katter, är de inte ganska självständiga små djur som klarar sig ett dygn utan problem.

Nu ligger hon på stolen bakom mig. Jag har vädrat här på morgonen, haft fönster öppna, på mer eller mindre vid gavel. Det var en spänningsfylld sak. Hur reagerar katten. Hon blev väldigt nyfiken. Spänningsfylld därför att det vore en smärre katt-astrof om hon smet. De skulle inte bli glada på kattstallet. De har 70 andra katter, men det får dem inte för den skull att tycke det är ok med lite svinn. Jag är jourhem och därför är det inomhus som gäller för kisse. Men, om hon nu skulle smita, så kommer hon väl tillbaka. Jag vill tro det i alla fall.

Mot Uppsala. Ha en fin Lördag. Gör något kul.

Förälder, barn, vuxen

2009-04-17T09:10:00.006+02:00

Fredag morgon. Jag försöker lägga grubblerierna å tveksamheterna åt sidan, och tänka mer som dom som tänker lev och njut av dagen. Men filosofen inom mig pockar, och han tycker synd om sig själv, och om hans karriär, inte minst med avseende till bloggen där han skulle vilja yttra sig betydligt mer fritt, utan tanke på eventuella konsekvenser. Det är han noga med att poängtera, att de är eventuella. Men jag är skraj, och sätter stopp. Som en förälder sätter jag stopp, och belägg. Kanske är det en hämning det är frågan om, men låt så vara då för ett tag.

Förresten, det här med den inre föräldern. En vän sa mig en gång att inom oss människor bär vi tre, ska vi kalla det arketyper, nämligen: förälder, barn och vuxen. Vi har alla dessa tre inom oss. Som roller, tänker jag. Vi är barn i vissa sammanhang, vi är vuxna i andra och föräldrar i ett tredje. Det kan bli så att man väger över och gillar en viss roll mer. Eller ogillar en annan. Jag räcker ut en hand till dig att fundera lite över hur mycket du är av varje "arketyp" och på vilket sätt. Själv har jag vuxit i förälderrollen tycker jag sen jag blev med katt här hemma. Någon att ta hand om, känna lite ansvar över. Säga hysch när hon klöser på olämpliga ställen och berömma för annat. Hon är inte stor i maten. Torrfodret står mest orört. (Vad är det här för dravvel säger filosofen, när ska vi komma till dina innersta känslor, och förvirringen du känner. Jag: lugna dig). Hon fick en bit av mitt hjort-pålägg imorse, det slank ner.

Jag ska sjunga idag, det är en bra sak. En mycket bra sak.

Och New York, jag tror att jag kommer en annan dag. Ja, men det är en helt annan historia.

Vårsol

Tass tass

2009-04-13T23:45:00.004+02:00

Kvällen och datorn. Det är en högtidsstund. Mysigt. Myströjan på. Det är en katt i huset nuförtiden. Det har hänt, minst sagt, en del sen senast inlägget. Lilla katten, eller Saga som hennes tidigare ägare kallade henne, flyttade in här förra onsdagen. Hon har bott under mitt badkar den större delen av tiden sen dess.

Jag släppte ut henne i badrummet, intill hennes toalett, som jag blev rådd, men det blev raka vägen till bästa skyddsplats - i detta fall under badkaret. Och nu, i denna skrivande stund, sticker hon in sitt söta huvud i rummet där jag skriver, ja, hela hon är inne i rummet nu, och undrar säkert vad det är för ljud, det där knappandet.

Hon är mycket söt. Och mycket alert, vickar jag på tårna, som nyss, reagerar hon direkt. Hon är klädd i päls (oväntat) med svart och vit täckning. Svart om nosen, och vita morrhårskuddar. En smal, känslig svans följer henne vart hon än går (konstigt nog).

Det var igår, kan man nog säga, som det stora genombrottet var. Jag hade besök hemma, och vi satt och pratade och kollade teve, och hade det mysigt. DÅ, rätt vad det var kom katten fram: med stora ögon spanandes, spejandes: var är jag, vilka är dessa människor. "N" placerade ut vattenglas lite varstans i lägenheten, och en matskål framför tassarna när hon hoppade upp i fönstret. Hon har levt på luft och överlevnad sen hon kom hit. Jag kan hålla med om att det vore bra för henne att äta lite snart.

Vem som helst kan bli jourhem till en katt som inte har ett fast hem. Det händer ofta, uppenbarligen, att katter förlorar sina hem, och då hamnar de i turliga fall hos ett katthem, i detta fall kattstallet, som har tagit som sin uppgift att omplacera katter, och härbergera dem under tiden. Jag gillar katter, är uppvuxen med ett par, och kände längtan. Dessutom känns det bra att göra en god handling.

Nattikram

Det finns...

2009-04-07T16:05:00.003+02:00

Änglar vid din sida
Magi i livet
Kärlek för den längtande
Tröst för den sörjande
Smisk för den busige
Ett syfte med det som sker
En godhet som genomsyrar allt
Band som förenar oss alla
En anledning till varför just du är här på jorden nu

Visdom djupt i varje hjärta
En väg till varje längtans uppfyllelse
Svar för varje bön
Lösning på alla problem
Så det räcker, åt alla, av allt
Förlåtelse för varje miss
Mysiga och kramgoa djur
Ovillkorlig kärlek

Kropp, själ och ande
I detta ögonblick allt du behöver
Helande
Kraft i naturen
Glädje i enkelheten
Visdom i humorn
Frid bortom tankarna
En anledning till att du är precis så som du är
Perfektion i alla ögonblick

Sol och regn
Ingen tid
Synkronicitet – ”tillfälligheter” med mening

Mycket vi inte känner till

Kom, krama mig

2009-04-05T17:05:00.004+02:00

Kan ni känna min kärlek i orden. Den kärlek som å är längtan, ömhet, vördnad och önskan. Om att
Breda mina vida vingar.

Aaahhhhhhhh

Kan man smeka någon med ord. Jag vill smeka och sniffa dig med mina ord. Som mjuk leende hud som passionerat visar sig för dig, ock tyr sig till dig. Ömsom ger och tar emot.

Tänk, att som läsare, känt sig pussad, gosad med. Varm inombords. Vad gott.
Låta orden bära energin av en bamsefamn.

Älskade liv

2009-04-05T16:47:00.005+02:00

På dejt med livet.
Jag känner dig nu, av dig, Du som är allt, mellan grymhet och godhet.
Jag förnimmer en dold godhet hos dig. Och ett stort överlämnande av frihet.
I varje stund överlämna till dig. Önska, överlämna, bedja.
Lyssna. Vila. Vandra. Diska. Tvätta.
Jag handtvättade idag. Det kändes väldigt andligt. Naturligt. Vanligt, vardagligt. Enkelt.
Allt som är enkelt, jag älskar dig, jag lyfter upp dig på tron, du som nog inte ens vill vara där, du trivs ju bäst här du är, utan åthävor. Baaa. Bara varande.

Ständigt på dejt med livet. Ständigt lärande. Ständigt nya sidor som dyker upp.
Jasså, är du sån. Kan du det. Det visste jag inte om dig. Puss.

Älskade ord

2009-03-29T21:42:00.008+02:00

Denna dag.
Vila och sömn.
Sen frukost, men lunch känns det bättre att säga, för den var generös. Jag har haft en ny ceremoni; att avsluta med kanelbulle efter frukost de senaste dagarna. De (från början) tre bullarna råkade bli mina när jag blev erbjuden dem i paketpris på en bensinmack. Det doftade i hela butiken. Jag hade inte tänkt att köpa dem, men sen när frågan kom blev det liksom så. Och det var gott så. De har gett mig mycken njutning.
Vila.
Tänkte sätta mig vid datorn, men när jag återigen såg dammet i rummet blev det...
Dammsugning, och det kändes bra att äntligen få det gjort. Jag förmådde mig inte att våttorka.

Jag lade mig ned på sängen av utmattning efter dammsugningen. Varför denna kaos undrade jag, var det för att jag tvingade mig att städa, gjorde det i motstånd?

Vaknar till efter sömn, sätter på radion. Måns Zelmeröw säger i intervju att han hittat det han vill göra resten av sitt liv. Han tycker det han gör är underbart roligt. Grattis Måns tänker jag, och sen tänker jag att han är så ung, ska han vara artist i hela sitt liv från och med nu - det är länge och det blir många nya låtar. Finns det så många ogjorda låtar? tänkte jag. Men det är en fantastisk sak han har uppnåt: Glädje i tillvaron, ett syfte med livet, ett kall kanske och därtill en försörjning.

Nästa steg i min tankekedja blev vad det är i mitt liv (mitt?)- livet - som jag älskar och vill göra hela tiden, livet ut. Om det finns något kall. Jag tänkte direkt på skrivandet. Det är något som följer mig varje dag, om inte i aktivitet så i tanken. Tyvärr har det blivit mycket prestationsångest av det, vilket gjort (och gör) att jag tvekar. Var är glädjen? Gemenskapen? Jag har ju flera strängar på lyran, och författande är ett ganska ensamt yrke.

Men vad det glöder inom mig att skriva, att förmedla. Och att se personer i filmer som sitter och knappar ord på laptops får mig att spinna- för att inte tala om att gå i bokaffärer, följa olika författares arbete, och med en blandning av förtjusning och smått illamående se hur de idogt producerar nya titlar.

Nu sitter de och jobbar, hinner jag tänka, medan jag går här och observerar. Det är det egna skapandet som ger den långvariga glädjen och tillfredsställelsen, även om det är nog så lustfyllt att botanisera i boklådor. Kunskap, erfarenheter, anekdoter, inspiration, nya tankar och idéer om på vilket sätt en människa kan omhulda livet, livsupplevelsen, detta att leva. En bok kan förändra liv. Rätt bok i rätt händer vid rätt tidpunkt och ett liv kan förändras. Det är härligt att läsa, och inspireras. Att le av glädje medan raderna uppslukas och känna, ja, det där är sant, och ja, det där kan jag pröva. Jag har gjort det, och älskar upplevslen, känslan, av att livet expanderar. När man ger sig själv mer utrymme, nya dofter och nyanser av livet. Provar någons skor kanske, för ett tag.

Tillbaka.
Lite tung alltså, över att inte ha samma självförtroende, och framgång i bagaget, som herr Måns, gick jag vidare i dagen med tankar om författarskap och skrivande. Härliga Magdalena som kommenterat här på bloggen tipsade om ett klipp med Elizabeth Gilbert där hon håller tal om kreativtet och om sitt eget författarskap. (Elizabeth har skrivit boken Eat,Pray,Love, eller Lyckan, Kärleken och Meningen med livet på svenska, och den ligger på mitt nattduksbord). Jag tittade på det klippet. Hon var duktig och fick stående ovationer. Det var kloka ord, och jag gick in på hennes hemsida och läste. Men jag blev inte lättare till sinnes för det. Kanske var det annat som spelade in, som att jag inte varit ute och inte rört på mig. Röra på sig är bra, bektan? Tankarna hade klunpat ihop sig som ett moln ovanför huvudet.

Jag tog en promenad, en långis, och nu har det här blogginlägget runnit iväg till en långis också. För att knyta ihop säcken. Det har varit Söndag., och det blev alldeles för mycket ångest. Promenaden gjorde gott, smågodiset som jag handlade var, och gjorde också, gott, middagen jag lagade och åt (efter godiset) gjorde gott. Och, Detta skrivande gör mig gott. Vill jag mig tycka, och känna. Ord för ord kommer klarheten närmare. Är detta mitt kall? Vet ej. Men ett behov och en medicin, ja.
Kramar

Earth Hour

2009-03-28T20:04:00.006+01:00

Snart är det Earth hour. Hur ska ni göra, och hur ska jag göra? Jag har inte ätit middag ännu, och snart skall lamporna släckas i en timma. Undrar om det påverkar positivt, har hört olika röster om det, men jag vill gärna tro att det gör det. Det verkar konstigt att det inte skulle påverka att så många släcker lampan, och därmed att mindre el går åt.

mjau

2009-03-26T16:24:00.005+01:00

ångest är en inbjudan till kreativitet

det bubblar av kreativitet i mig. kom ut, komsi komsi komsi

eller. kreativitet är en medicin för ångest, mot ångest. när säger man för och när säger man mot?

Komsi komsi....katter...undrar när jag ska ha mer katt i mitt liv.

bubblan i bibblan

2009-03-26T15:57:00.005+01:00

Kanske är jag något av en filosof, med tanke på den mängd jobbiga stämningar och ångest jag har varit med idag. Blev helt uppe i en sak imorse, det kan hända, att jag blir helt upp i en sak, och det låser sig, ja, jag låser mig, liksom fast där och ignorerar, ifrågasätter signalerna som kommer, från kroppen.

Bröt upp till slut. Vankade lite av och an, det blev allt senare för lunch. Tiden blev ett stressmoment. La mig raklång på sängen, gick sedan upp, in till köket. Ska jag äta här eller åka iväg? Ville ut. Satte på radion. Relationsrådet var samlat i P3.s Christer, som vanligt på Torsdagar. De är bra. På många sätt. (Nu sitter jag förresten på bibblan, det kom precis ett gäng tjejer, och en har med sig en enorm påse godis. Nu tog hon en bit. Jag tar det som ett påsktecken).

I alla fall, de tog upp det här med att bryta tankebanor. Att man kan komma in i små negativa tankespiraler, och Jonna, ena tjejen i rådet, brukar helt sonika bryta dem på egen hand genom att säga "Nej!" till sig själv, "nu tänker jag på något annat". (Tjejen bredvid mig har börjat lyssna på hetsig musik via youTube bredvid mig, I don't like).

Så jag steg ut från lägenheten och ut i vårsolen, I like. Så åkte jag hit, till köpcentret och åt jättegod lunch som gav mig välbehövlig näring, och förde mig lite närmare jordskorpan. Appropå skorpor har det ett fik här i bibblan, som ligger intill restaurangen, och de har väldigt fina skorpor och annat. Jag tog lite bilder, kanske att de kommer upp här senare. Men bara kanske.

(Nu rockar de stenhårt i lurarna på tjejen bredvid). Jag funderade på att ta en promenad efter lunch. Att promenera ur det jobbiga i kroppen, och jag funderar lite på det fortfarande. En tur runt köpcentret ligger närmast till hands. Inte optimalt, men kanske får duga. Vad gör man annars för att bota ångest? För att få ro i kroppen. Det finns mycket. Detta är bra. Jag har en bok med mig som jag tänkt läsa, men det blir mest tankar om att läsa istället för läsande.

Promenad först.

Vem är jag? Vart ska jag? Hallå!

2009-03-26T12:57:00.008+01:00

Läser i boken "Tabletter för känsliga själar" och citerar vid igenkännande.

"Man är på jakt efter livets mening och man tänker inte fly bort från denna fråga genom att gå upp i det som man vanligen gör eller som dogmen föreskriver."

"Självständighet som en kontrast till normalitet blir en övermäktig och missriktad uppgift.
Man vill vara normal och sig själv."

Och normal betyder här att passa in,
"att vara som man förväntas vara i ett socialt sammanhang - att man är vanlig."

"Hur vet man att man är sitt egentliga jag?
Enligt Heidegger och Sartre blir vi varse vårt egentliga jag genom känslorna.
Livet måste alltså kännas rätt om det skall vara äkta."

"Rätt betyder som regel inte behgaligt, utan snarare obehagligt, på så sätt att det framförallt är sådana stämningar - ångest, leda, sorg - som kan leda oss till tankar kring livets mening.
...det är de stämningarna som får oss att känna oss hemlösa i den vardagliga värld som omger oss och därför lockar oss till filosofin och konsten i jakt på det äkta, verkliga livet."

Han, författaren Fredrik, skriver om att filosofer sen antiken har haft en förkärlek för dystra och plågsamma stämningar.

Det påminner mig om Robert Gustafsson som i en sketch där han gestaltar Ingmar Bergman blir orolig och rädd när han mår för bra, för han vet att det påverkar hans skapande negativt. Den är rolig den.

Här är ett liknande klipp, kul :-)

Tillit med Thomas

2009-03-22T21:23:00.003+01:00

DiLeva om att välja kärleken i varje ögonblick.

Myssöndag

2009-03-22T20:47:00.005+01:00

En mysig kattsöndag med promenad, vänner och katter på djurö har det varit. En knapp timmas bilfärd längs 222:an, så långt den går nästan, och så ett rött hus (tror jag det var) med fin uppfart, och ett fint välkomnande.
Kasslerlunch, tack N.
Promenad
Fika på "Munken". Jag tog en munk.
Promenad tillbaka. En annan väg. Häng vid klipporna och den tunnande (verb: is som blir allt tunnare, för att snart, eventuellt, smälta) isen.
Kattkel
Äpple
Bläddrar i boken "Katter mediterar"
Hemfärd

Det kan vara så att...

2009-03-22T20:42:00.004+01:00

1. We are all One.
2. There's enough.
3. There's no such thing as Right and Wrong.*

Eller vad tror du?

* Av N.D.Walsch

Tankar

2009-03-15T09:13:00.004+01:00

Det är skit, och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Det handlar om känslor. Antagligen. Som jag inte kommer åt. Som borde vara precis här. Rädd, rastlös, besviken, orolig. En knut i solarplexus. Vill bara iväg, bort till nya vägar, möjligheter. Nya sätt att fungera. Jag behöver idéer om nya sätt som jag kan fungera på. Miljöer som får mig att släppa de försvarsmurar jag byggt upp. Jag kan ju knappt blogga helt naket. Så mycket hämning finns det. För att inte framstå som konstig. Lossa lite på det. Om jag dör imorgon, vad har det spelat för roll? Att jag bloggat öppet och naket, inför publik, om mina privata problem. Vad har tankar på vad andra kanske tycker haft för värde?
Det är på liv och död. När det är på liv och död skiter man i saker. Man skiter i hur man ser ut, hur normalt det ter sig. Ingen vill egentligen implodera, det är mycket bättre att explodera, men inte heller det är optimalt, att pysa ut är bättre, att pusta ut är optimalt.

Nu har det tagit stopp igen. Stopp i halsen. Stopp i kroppen. Stopp. Först: Gillar inte stopp. Men stopp är stopp. Det kan finnas något vackert med stopp också. Kom igen då, skriv av dig. Våga. Släpp på hämningarna. Vet inte vad jag ska skriva, bara att jag så hemskt gärna vill skriva av mig känslorna.
Det kanske finns gränser ändå, för vad jag kan tänka mig att skriva här.

Lite mer visdom

2009-03-09T00:00:00.002+01:00

"All our anguish, all our depression, all our anxiety comes from fear, from being attached to the ego and from an addiction to how things should be."

Omfamna Ovissheten

2009-03-02T21:35:00.008+01:00

Omfamna Ovissheten. Det är klokt och bra. När det är lite kaos inombords är detta en superbra visdom att luta sig emot, att omfamna.

Sinnet vill så gärna göra exakta planer, och garanteras specifika resultat, baserat på idéer om hur livet skall vara. Men livet har ibland andra planer.

Om vi bara släpper för en stund, dessa idéer, och omfamnar ovissheten så rämnar inte jorden, för då går allting rätt, då är allting som det ska. För så som det är, är så som det ska vara - om livet får bestämma.

Intention tänker jag. Vi ska givetvis ha vår intention, vår önskan om att så här vill jag ha det. Men sen, släppa det likt en ballong som svävar mot himlen, släppa vår bindning till ett visst resultat, och istället lita till att det bästa sker.

En ödmjuk önskan till universum; "Det här vill jag, om det är till helhetens bästa."

Detta "högre" som vi kan sätta så många namn på, som är större än oss, men som ryms inom oss, är oändlig intelligens, och känner till vår innersta önskan, vår roll i enheten-helheten, och även det som är bäst för helheten.

Så, Omfamna ovissheten. Jag blev påmind om det i ett youtube-klipp med Deepak när han besökte Ellens talkshow.

http://www.youtube.com/watch?v=QmsVDBY5V5o

"I think if you embrace uncertainty than nothing can ever go wrong, because you have already accepted uncertainty."

Kärlek

MAGisk Hirsgröt

2009-03-01T17:39:00.004+01:00

Här kommer ett recept på en MAGiskt god hirsgröt som är super för hela kroppen. Man kan gärna slänga i lite solroskärnor också, det ger ännu mer texture till det hela, och får magen att spinna lite extra. Tror att detta recept räcker till tre portioner, men rätta mig gärna. Du behöver alltså:

2 dl Hirs
8 torkade aprikoser
1 dl linfrö
1 dl russin
2 bitar hel kanel
1 liter vatten (gärna spadet från blötlagd frukt)
Ev. ½ tsk kardemumma

Skär aprikoserna i små bitar.
Koka upp vatten, aprikoser, kanel, linfrö och russin och tillsätt sedan hirs.
Låt gröten koka 20-30 min. Rör om då och då.

Håll med om att frukost är ett av de mysigare målen på dagen.
Så, ha en riktigt trevlig frukoststund!

hej

Laleh = tulpan?

2009-02-22T11:50:00.005+01:00

Jag gick på konserten. Och hon var super, som jag trodde.
Undrar om Laleh betyder tulpan. På hennes språk (persiska?). Hon nämde något om det.

Hon var fint klädd i rosa med tygbollar som pendlade lite ibland, när hon rörde på sig.

Konsert ikväll?

2009-02-21T13:03:00.003+01:00

Jag funderar på om jag ska gå på Lalehs konsert ikväll på Cirkus. Det finns biljetter. Varför skulle jag inte gå? För att jag går ensam? För att jag....inte har lust? För att jag borde vara hemma och fortsätta mitt coola-ner-ande? För att det skulle vara en flykt undan min egen kreativitet och mina känslor? Som att jag behöver förtjäna att gå. Så att det blir balans mellan intryck och uttryck.

Det är så lätt att det blir mest intryck. Att få intryck i denna del av världen är väldigt lätt. Just nu, i denna stund ligger den oändliga webben som en möjlighet för mig; att bara surfa runt bland allsköns intryck. Och bara några steg ifrån mig finns teven, med de just nu 16 kanalerna. Biografer, teatrar, spel, tidningar, böcker. Överallt finns möjligheten att vara åskådare. Men, det är som skapare vi känner oss mer nöjda med oss själva och livet. tror jag. Det är så vi sätter avtryck i världen, och känner att vi finns.

Det är ett sätt att lära känna sig själv, att helt enkelt se vad som finns där inuti, i själen, tanken. Så när vi tömt tanken, kan vi känna en lust att fylla på, tanka, inspireras av andra människor. Och deras skapelser. Som Laleh till exempel. Underbara Laleh, vars skiva jag köpt för ett tag sedan och lyssnat intensivt på sedan dess. Så, det lockar med Laleh. Men känner som sagt att jag behöver tömma lite först, skapa lite. Känna lite mer på vem jag är.

Det var på radion nyss. Medan jag lagade och åt lunchen. Det handlade om nakenhet, eller snarare transparens, på Internet. Om hur man förhåller sig till sig själv, hur man presenterar sig själv, vilken identitet man skapar åt sig själv på Internet. Om privat kontra personligt. Om facebook och bloggar o annat. Intressant. För jag finner, och har funnit, mig själv i de tankarna - och hamnat i icke-handlande, dvs. att jag struntat i att blogga vissa perioder.

För det jag vill skriva om kan plötsligt kännas för privat. En känsla av att fläka ut mig själv; "...och varför ska jag bjuda på det?" Naken, blottad blir man lätt sårbar. Men, ändå, tänker jag att jag kanske behöver utmana den känslan. Skriva ändå, och vad spelar det för roll? Vem bryr sig? De som tycker att det är för privat lär väl vända på klacken ändå. Behovet är tydligt: skriva, uttrycka. Och för att det inte ska hamna bara i byrålådan är det bloggen som gäller. Eller, ja, men säg det inte, bok.

Och kanske att, någonstans därute, det finns någon som känner igen sig i något jag skriver. Jag själv uppskattar när människor är öppna och transparenta och delar med sig av saker som många skulle benämna som "privat". Men vad som är privat och inte är subjektivt, och upp till var och en. Man sätter nog själv gränserna till slut.
Vad är jag bekväm med att lägga ut offentligt?
Ska jag styras av den bekvämlighetskänslan?
Hur mycket ska jag utmana den?
Ska jag bry mig om vad andra tycker?
Det är en resa i sig det, och mer och mer lär man nog känna var ens egen jämvikt ligger.

Att blogga eller mejla berusad är nog ingen hit. Tydligen har Google skapat en fylle-spärr i sitt G-mail, som ska hindra sånt. Mellan vissa klockslag, om man vill använda funktionen alltså, kommer en liten dialogruta upp som ber en att lösa vissa matte-uppgifter på begränsad tid. Misslyckas man blir inte mejlet ivägskickat, och eventuell dagen-efter-ånger är därmed förhindrad. Så bra.

Och så bra också att jag har skrivit av mig lite.

ord

2009-02-18T22:21:00.002+01:00

Författande.
Ångest.
Tid.
Kärlek.
Rutiner.
Mycket kärlek.
Längtan.
Hundar.
Söt flicka.
O-åtkomlig-het
Djup längtan.
Längtan=vilja med magnetism
ranelid
my name is luka.
no it is not.
if you hear something late at night.
just don't ask me what is was.
om jag ändå.
kyssar.
varma.
med massa längtan. o
ett leende som når djupt in i själen.
le med ögonen-
titta djupt in i dina.
mötas.
på riktigt.
riktigt.
leva.
på riktigt.
ordbok.
livets ordbok.
bra titel.
på bok.
bok, jah.
vandring.
tålamod.
ljus.
och mörker.
nu längtar jag igen.
efter dig.
efter livet.
storslagenhet.
under och magi och stora ting
uppslutenhet
tillsammans
tillsammans
tillsammans
vi kan
ja, vi kan
tillsammans
tillsammans

Every day has a potential for beauty

2009-02-15T22:18:00.005+01:00

"Jag ska slåss i dina kvarter, gata upp gatan ner, jag ska skrika ut ditt namn..." L.Lindh och bandet från gårdagens Melodifestival.

Jag ska nog inte slåss i några kvarter, men annars kan jag identifiera mig i känslan som jag tycker finns i låten; anamma, längtan och kärlek. Lite utav en pepplåt minsann.

Igår tittade jag på film, och snappade upp ett par saker jag tycker om.
"Love is friendship on fire". Eller: Kärlek är vänskap som brinner. Tycker jag var nice.

Och som ovan: att varje dag bär en potential för skönhet.
Kan verka klyschigt i någons öron. Men ge det en chans...låt det sjunka in lite.

Kvällspromenad coming up.

Hörni, titta in Zillah&Totte någon gång, på ApTV eller i något annat sammanhang. Youtube t.ex. Riktigt proffsigt, kul och hjärtevärmande.

*Det händer. Att hjärtan börjar blossa igen. Särskilt när rosorna är många och matchar håret och det bjuds på gelehjärtan*

Vattumannens tidsålder

2009-02-14T00:52:00.002+01:00

Hej kära läsare,

"Klockan 08.25 svensk tid, den 14 februari, och för de 18 minuter som konstellationen består får vi uppleva ett kosmsiskt event som inviger vattumannes tid."

Orden kommer från Ann-Charlotte Stewart. Jag fick det på mail och blev genast glad över nyheten. Dock... Jag har precis googlat lite, och sett att det råder viss oenighet bland astrologer när detta skifte sker.

I vilket fall tycker jag att det känns spännande. Inte minst för att det är något som sker väldigt sällan.

Ann-Charlotte inbjuder till att vara med och fira detta. Genom att meditera den utsatta tiden, eller helt enkelt göra det som känns rätt i hjärtat. Som att ge en ros, mysa med ett djur eller göra kullberbyttor. Sen råkar det ju vara alla hjärtans dag imorgon också, vilket känns som ett alldeles ypperligt sammanträffande.

Minns ni förresten sången..."Age of Aquarius".

When the Moon is in the seventh house
När månen är i sjunde huset

and Jupiter aligns with Mars
och Jupiter i linje med Mars

Then peace will guide the planets
Då kommer fred att vägleda planeterna

and love will steer the stars
och kärleken kommer att styra stjärnorna

This is the dawning of the Age of Aquarius...
Det här är gryningen av vattumannens tidsålder...

Oavsett hur planterna står önskar Jag alla en passande alla hjärtans dag. En som passar just dig. Precis så som den blir...perfekt. Den kommer bli super.

Rosor Rosor Rosor till alla

Abstinens

2009-02-07T15:15:00.004+01:00

Svartsjuka. Vår "kärlek" till en särskild nästa kan bli till ett ägande, ett revir. Det hindrar så mycket gott om våra respektive inte kan få träffa människor av motsatt kön.

Tänk er följande scenario.

Ett par, flicka och pojke nyinflyttade i ett område. De är unga och det är första gången de bor tillsammans. Flickan har med sig två hundar in i boendet. Flickan är arbetslös och hemma om dagarna. Pojken jobbar.

Tre dagar efter inflytten möter de en granne när de promenerar med hundarna i området. Han visar sig vara väldigt förtjust i hundar, och säger sig själv vara sugen på att skaffa en. De träffas kort därefter igen, och pratar en liten stund.

Den tredje gången är det bara flickan som är ute och går med hundarna och grannen kommer igen. Och grannen är kille. De pratar, grannen är öppen och förtjust, och det blir att de går en promenad tillsammans. Hundarna och de. När de skiljs åt säger flickan till grannen att han är välkommen förbi om han vill låna en hund för promenad någon gång.

Grannen blir på glatt humör och vill några dagar senare upprepa nöjet; Prata med grannflickan, som han förövrigt har mycket gemensamt med, och så träffa hundarna förstås. Han går dit och plingar på, och undrar om hon kanske är på väg ut på promenad. Flickan blir överraskad, men glad, och det blir en andra promenad.

Nästa gång de möts informerar flickan att hennes pojkvän har nära till svartsjuka, och att han blivit irriterad över den goda kontakten med grannen. Och grannen drar sig till minnes ett möte med pojken, och att han då varit lite kort i tonen.

Grannen drar öronen åt sig, och blir nedstämd. Han vill inte skapa osämja med grannar, men han vill heller inte gå miste om den fina kontakten han funnit. Han vågar inte gå dit längre, känner sig obekväm och som en oönskad gäst. Lite ledsen och saknar. Han undrar om han är feg, om han inte bara ska strunta i den svartsjuka killen, och plinga på i alla fall. Eller, avvakta till att hon kommer till honom. Det har hänt förr.

Bank bank, kom hem

2009-02-04T21:02:00.011+01:00

Jag har inte bloggat så ofta senaste tiden. Det finns anledningar till det. Ganska enkla, som att jag inte kommit mig för, och andra, mer djupa. Som det här med privat och personligt, och Varför en människa bloggar, varför jag bloggar och så alla åsikter... Men. Nu bloggar jag. Igen. Eller, skriver rättare sagt. Det är där jag vill lägga fokus. Vid skrivandet. Och att det skrivna inte bara ligger, läst av bara mig. Det är ett behov. Att "uta" det, lufta orden... i bloggosfären t.ex.

Det hände häromveckan. Jag hörde hur det rasslade i trapphuset. Det bankades på min grannes dörr. Min närmsta granne, den närmsta dörren. Jag kikade genom min tittglugg, ambulanspersonal stod där. Två killar i grön overall. Och en person, som det snart framkom var anhörig.

De bankade på dörren, de ropade hennes namn. Högt. Så bröt de sig in. Sonen, som jag tror att den anhöriga var, ville inte gå med in. Om det nu var så som det kanske var ville han minnas henne som han gjorde.

Ambulansmännen gick in, och den ene kom snart ut igen. Han sa helt lugnt, att, tyvärr, hon är död. Jag kände mig en aning olustig som följde dramat från kikgluggen i min dörr, men, resonerade jag, det är ju ändå min granne. Jag har sett henne många gånger, pratat med henne, hjälpt henne senast för en vecka sedan med att byta dammsugarpåse. Det var vårt sista möte. Ett byte av dammsugarpåse.

Så, bara borta. Insomnad. Vidaregången. Det har hänt förut och hände denna gång med; En känsla, när någon närainpå går, att livet känns kort, skört. Och det blir med ens lite brått. Shit, jag lever ju herregud! Det här går inte, nu måste sättas fart. Åhhhrrrrgghh...sen...eventuellt återkommer lunken. Men spåren finns kvar....av vilja att ta vara på livet.

Att vända hem. Vi brukar säga det om människor som dör (dör inte alla frågar du =). Att de vänder hem. Eller går ur tiden, vilket också är ett fint uttryck tycker jag.

Men nu, i dessa nya tider då andens vind blåser lite starkare, behöver vi inte längre dö för att komma hem. Vi kan vara hemma här på jorden, i vår kropp. Det blir allt lättare, är min tro.

Och vi kan gå ur tiden när vi behagar. I meditationen, i det som kallas Jag är. Ur tiden, ur huvudet, ur då och sen, ur tankar som flyger.

Vad ska det bli av mig?

2009-01-23T11:16:00.005+01:00

Älskade Laleh, jag kommer nu, kommer till dig nu...

Vad ska det bli av mig? Mmm, vet ej.
Alla människor som frågar:

Men vad ska du bli? Men vad ska du bli? Men vad ska du bli?

Jag säger, jag är jag. Måste jag bli när jag redan är.

Ja, vad ska det bli.

"Jag är ute på bjuröklubb och jag tittar på stranden, och vågorna krålar och jag var där in i natten. O jag är vinnare runt vattnet. Oh jag, jag är vinnare. Är redan vinnare. *Vad ska det bli av dig, ska det bli av mig* Vi är vinnare...Vinnare."

"Du är alltid en vinanre. Var medveten om ditt värde!"

Vemod

2009-01-14T22:19:00.003+01:00

Jag känner mig lite vemodig, och nynnar med i texten till en sång som förstärker det (och kanske orsakat det in the 1st place). Vemod om ett författarskap som vaggar oåtkomligt vid horisonten. Vemod om outtryckta ord som jag längtar att uttrycka. Vemod som är barnets som vill bli sett. Vemod om uppdämd kreativitet, och ivern som är dess mellannamn.
Om klumpen i halsen och i kroppen.
Om längtan och oro, om kärlek och längtan igen.
(läses gärna i samma melodi som sången)

Jag skulle gott kunna tänka mig att sätta mig på ett tåg ner till Europa som han sjunger. Bara låta landskapet svischa förbi, bara låta Stockholm va. Låta pirret av kravlös förväntan inför det ovissa vara mitt syre, välkomna nya platser som kan föda mig på nytt.

"Jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad."

"Jag skulle andas i det tomrum som blev över..."

Lars Winnerbäck & Miss Li - Om du lämnade mig nu

Kärlek

Kung på slottet

2009-01-13T23:19:00.013+01:00

Ser ni "Stjärnorna på Slottet"? Det väcker en del känslor det programmet, och inte minst deltagarna. Och vem väcker mest? Jo, Jonas Gardell.

Jag utnämner honom härmed till Kung på slottet. Även om han kanske inte alltid framstår som den mest mogna och stabila personen (om det nu är vad kungar ska vara). Jag kan förstå att människor stör sig på honom, eller på hans beteende, och det har väl hänt att jag tar mig lite för pannan själv. Men jag påminner mig om att det som framstår som något kan vara något annat. Det som framstår som bräckligt och svagt kan vara starkt och modigt. Kan vara.

I Jonas finns något unikt. Mod, öppenhet, en stor ärlighet. Han är sig själv. Han struntar i konventioner, borden och inte borden. Ungefär som ett barn. Och Människan lär vara nära himmelriket när hon lärt sig att vara som ett barn. Naturlig. Sig själv igen.

Anledningen till att jag utnämner Jonas till kung i skaran av stjärnor på slottet är inte bara för att han är en smått galen (jag gillar det ohämmade) och öppen person, utan framför allt för några ord han sa, vid lunchbordet, då han blev frågad om sin tro.

Han nämnde först sin uppfostran. Att han är uppfostrad av sin Mamma i Enebyberg och av Fader vår som är i himmelen. Med allvar och djupaste innerlighet gav han sedan uttryck åt den tro som följt honom sen barnsben, och som hans mamma förmedlat. Hon hade sagt; Jonas;

"Gud älskar dig. Han kommer alltid att älska dig. Vad du än gör, vad som än händer, kommer han alltid att finnas där hos dig. Han kommer aldrig att överge dig."

Det värmde mig. Hur känns orden för dig? Blir det varmare i kroppen?
Undrar om en ström av värme genom kroppen kan signalera någonting...sanning?

O Jonas fortsatte, med darrande röst:

"Hela mitt grundfundament utgår från förhoppningen, tron, och vissheten, om att vad jag än gör är jag inte ensam. Vad som än händer, vad än andra människor säger om mig, kallar mig, gör med mig, så vet jag i grunden att jag är älskad och att jag är omsluten precis så som jag är."

Mm....

Seså, Lek och skratta, nu!

Gummihandskar

2009-01-11T00:32:00.003+01:00

"Handskar av nitrilgummi.
1 par. Medium. Tillverkad av nitrilgummi, vilket reducerar risken för hudirritationer."

Har ni tänkt på vad många prdukter det finns? Känslan att gå in på en stormarknad. Det är nästan groteskt vad mycket det finns. Overkligt. Är detta fenomen ’stormarknad’ bara en parantes i människans utveckling, i jordens utveckling? Gäller det att ”passa på” nu? Eller ta avstånd nu? För att morgondagen vet vi inte hur den ser ut.

Det är ett överflöd, ett hav av produkter. Inte en sorts pålägg, eller en sorts yoghurt...massor av sorter. Människan måste tillfredsställas. Det kan ju dyka upp ett sug efter en yoghurt med en bassmak av vanilj, och därutöver av rabarber och granatäpple. Produktförädlingen måste snart nå sin kulmen. Hur många smaker går det att stapla på varandra? Beviset på att kulmen snart är nådd måste vara banankaviarn. Förut var nonstop ett godis och mjölkchoklad ett annat. Inte längre, nu möts det ena godiset efter det andra i symbios, eller utan symbios. Alla möjligheter måste prövas.

Prova. Nästa gång du går in på en stormarknad. Bara stanna upp, iaktta, fascineras. Kanske är det morgondagens museum. ”Hit gick människorna i begynnelsen av 2000-talet, och handlade det de ville ha (men inte alltid behövde). De levde ofta helt själva i små kuber, så kallade lägenheter, eller i samling om cirka 4 personer i familjer. Till barnen köpte man homogeniserad och pastöriserad mjölk och chokladpulver (som visserligen inte innehöll speciellt mycket kakao) och föräldrarna kanske köpte någon lufttorkad skinka till sig själva, och frukt som flugit från andra sidan jorden.”

Jag kanske låter en aning kritisk eller ironisk här. Men det är kul att släppa tyglarna lite.

Det är också fascinerande hur nyligen det var väldigt annorlunda. Då man gick till speceriaffär, stoppade utnötta strumpor och såg det som en fest att äta kyckling till middag.

Nu är chokladdoppade godisbilar och importerat mineralvatten från Italien (med sådär lagom mängd kolsyra) en naturlig del av vardagen, särskilt för dem som inte sett annat.

Allt detta fascinerar mig, och skrämmer mig lite. Jag inser att jag är med på festen, deltar på resan. Jag undrar lite försiktigt om det är så här det ska vara. Hur länge. Och om det är ok.

Kom, allt som är lovely

2009-01-05T12:09:00.004+01:00

Frost ute. Men vackert. Det är lite motigt att få min dagliga promenad. De tolv, eller är de nio nu kanske, minusgraderna, tinnar upp sig på termometern. Det är som en grimas som försöker skrämma mig. Den lyckas hyfsat bra. Den enda visdom om väder som jag kan på rak arm är den om kläder, och att det bara finns dåliga sådana, och inte något dåligt väder. Så jag sitter här i långkalsonger, långärmat underställ och kashmirtröja, och då är jag inomhus.

Det gäller att komma ut medan det är ljust. Jag brukar gå i skogen. Men där får solstrålarna kämpa för att komma in, mellan träden. Parkeringsplatsen, som ligger här på berget, är bästa patsen för sol och ljus.

Jag vill passa på, för att tala om något helt annat, att även jag ge röst i kören som hurrar för den underbara amerikanska författarinnan som skapat en rörelse för och om skaparglädje och allt som är "lovely". Besök Amy för att läsa mer om "The beckoning of lovely". Jag blev berörd. Och glad.

Tack Svante för tipset, som även startat en blogg enbart för detta som du hittar här.

Tack

2009-01-02T20:14:00.004+01:00

Tack.
Ett bra sätt att börja ett nytt år är att tacka. Tacka för det som har varit. Ett givande 2008, som fört oss hit, där vi är nu, precis där vi är ämnade att vara. Och nu tar vi ett nytt steg, vänder till ny sida, skapar ett nytt kapitel. I våra livshistorier, som vi skriver, skapar, just här och nu. Wow, var börja. Ett 2009 ligger och myser som ett vitt ark i sin vagga; ”kom, skapa mig”, ”gör något av mig”. Det är min, vår utmaning att anta. Att vara livsskapare mer än livsupplevare.

Ett fantastiskt nyår och efter att ha varit med vid tjejsnack har jag lärt mig att tjejer (generellt) vill bli ”tagna med storm”. De vill inte att män skall närma sig dem med frågan ”Ska vi?” utan ”Vi ska.” En mer dominant och självsäker attityd hos mannen helt enkelt. En liten empirisk reflektion såhär efter nyårshelgen alltså.

Och vad händer nu, under det nya året. Vägval skall göras. Själv går jag i tankar om att resa någonstans. Ett par veckor eller så. Först kunde jag gott tänka mig ett par månader, för att ”slippa” vintern helt, men det är inte längre ett måste. Jag är öppen för mycket märker jag, men vet inte om jag är för mycket öppen. Det är lite skillnad på de två. Jag tänker att om man är för öppen, för mycket öppen, då blir det mycket, och därför snurrigt, och man kommer ingen vart. Det har varit lite så.

Det är visserligen en mäktig känsla att allt är möjligt, att man är fri och kan göra vad man vill. Och vill, det är just det som är frågan. Men så är det en liten farbror som sneglar en över axeln och ser till att man inte far iväg alldeles i tanken om vad man kan tänka sig att göra. Som att bara gå in på en resebyrå och dra iväg på måfå till exempel.

Det är det här med det långsiktiga tänkandet. Att inte bara handla för vad som behagar nu, utan vad som kommer att hålla längre fram. Är det frihet och ansvar det handlar om? Att våga är också bra. Jag gillar min blogvän Felicitas motto:

"Att våga är att förlora fotfästet för en stund
- att inte våga är att förlora sig själv."

Med kärlek, och önskningar om ett riktigt gott nytt år!

Peter the kid

2008-12-30T11:21:00.003+01:00

Hej igen,

Jag går igenon mina dokument för att se vad jag skrev om, tänke på och gjorde för ungefär ett år sedan. Hittade den här länken bland annat:

http://www.youtube.com/watch?v=JvkugFH9e-4

Hur roligt som helst. För att själv ta del av Stockholms troligen skönaste cowboy, är det bara att surfa in på youtube-klippet.

Leva min dag idag

2008-12-30T09:40:00.007+01:00

Ny dag. Tisdag. Det har varit jobbigt sista dagarna. Ångesten, det förflutna, i solarplexus, har varit igång. Nu sitter jag här. Ganska nöjd ändå. Har yogat på morgonen. Är lite sugen på frukost, men kände för att skriva,blogga lite först. Har varit i nötskålen och grävt lite. Ett glas vatten står bredvid mig. Solen skiner från blå himmel. Jag har persienner neddragna i rummet där jag sitter för att kunna se vad jag skriver. Solen ligger lågt på himlavalvet, det är en sån årstid nu. Och det ser ut som att den -solen- inte börjar (stiger) riktigt lika långt västerut som sommartid.

God Jul

2008-12-27T17:07:00.003+01:00

Jag sitter och funderar. Julhelgen har precis varit. Dagarna innan jul, julafton, juldagen, annandan igår. Och nu, tredje dagen jul. En lite skrämmande känsla kommer krypande, som att verkligheten kryper sig närmare. Livet, resan, målen. Att ta sig för något. Alltid den där känslan av att ta sig i kragen, en känsla av att man är lite lat, eller flyr från det man "egentligen borde" göra. Vad nu det är. Som att plugga, förbereda något, jobba, eller kanske söka jobb. Utveckla sig, möta sina rädslor, ta reda på varför man inte är lycklig och vad man behöver göra för att bli det, eller åtminstone, lyckligare. Kanske vore en man lyckligare om det inte var för tankarna att man inte sköter sig just nu, och sår frön för morgondagen. Frön av stabilitet, lycka, framgång.
Vad är sådana frön, och hur sår man dem?

En liten lista:

1. Ta reda på vad man vill.

2. Ta reda på hur det ska bli verklighet.

3. Göra en plan.

4. Verkställa planen i lagom steg.

Och här sitter jag och duger

2008-12-22T01:19:00.008+01:00

Åj vad det går. Jag har känt sån energi sista dagarna. Mer energi, som en rastlöshet. Som något som ligger på, livet. Som att livet ligger på och vill ut, vill genom mig. Komma genom mig. Livet i form av Peter, livet som kommer genom "filtret" Peter. Vi är alla som filter, för livskraften, livsenergin, som kommer strömmandes, och så blir det olika nyanser, olika färger, olika former, olika sånger beroende på...vem det är. Och så är alla unika, det vet vi, det är sen gammalt.

Ja, det spritter liksom i mig, och jag vet inte riktigt vilken tygel jag ska dra i. Nu drar jag i blogg-tygeln, och jag har något så enormt behov av att komma ut, av att uttrycka mig, av att skapa, och se mig finnas i den här världen. Göra min röst hörd! Inte på ett alltför ego.aktigt sätt, det är inte min avsikt (jante, är det du som talar?) utan mer som delaktighet. Och att få beröra människor. Alla vill bli berörda, och att beröra är underbart.

Någon som berör är Ernst. Ni vet vilken Ernst jag menar, vår allas Kirschsteiger. Jag tittade på hans julprogram häromdagen, och hann få fatt på pennan för att få ner några sköna citat. Här är de jag fick med:

"Jag skulle kunna resa en barfotaarmé av barfota människor", i samtal med Lasse Bengtsson på nyhetsmorgon.

"Enkelheten är ofta det vackraste", och jag kan bara hålla med.

"Man får en glögg som är så god som att kyssa en ängel", Ernst gör egen glögg, och inte vilken som helst. Recept, se tv4.se

Rubriken för detta inlägg är förresten en travestering (smaka på det ordet) av estradpoeten Bob Hanssons "och här ligger jag och duger". Det är ett underbart citat. Vi duger allesammans. Skönt.

JulKärlek

Visdom för dagen

2008-12-20T16:05:00.003+01:00

"When you change the way you look at things
the things you look at change."

Neale D. Walsch

Jag skriver, alltså är jag

2008-12-19T13:53:00.003+01:00

Satte på teven imorse. Det handlade om skrivande och författare. UR. "Skrivkamp" hette programmet, och det är ju ett passande ord tänkte jag, med tanke på min relation till skrivande den senaste tiden. En penna. Det är en befriande, och fin, symbol. Pennan och pappret. En väg ut, ett uttrycksmedel. Ett sätt att skapa, allt möjligt.

En man som blev intervjuad beskrev sin kärlek och tacksamhet till skrivandet. Han hade författat sina ord på cigarettpapper, i hemlighet och under fångenskap, med en penna han såg som helgad. Det lyste om honom när han talade om sitt författarskap, stoltheten han kände inför att nu ha blivit publicerad, översatt till svenska och dessutom fått sin bok framtagen som amnesty-bok.

Tankar kom medan jag tittade. Jag belv stressad. Tankar om att "jag borde" skriva, som en knäpp på näsan...nej, men vägledning. Eller var det en spegling av mitt inre?

Det är en viktig fråga för mig: Är det jag möter i yttervärlden vägledning eller är det en spegling av mitt inre? Kanske både och ibland?

Är allting "mitt inre"? Jag associerar direkt till Deepak (igen), och en av hans hörnpelare är just den meningen:

"You are not in the world. The world is in you."

Om julklappar

2008-12-16T22:45:00.004+01:00

Julklappar. Måste vi ge varandra julklappar? Jag känner ambivalens.
Lite fruktan nog också. Inför dessa tider som vi är i, om ansvar, om att stå upp för sig själv och sina värderingar. Det är tuff stuff ibland.

Nu ska jag ta tillbaka min önskan av DVD´n "The Happiness prescription" av Deepak. Dels för att jag känner att jag inte vill - ett generellt inte vill -, och så för att jag inte tror mig behöva den. Jag har hans böcker och en annan DVD med honom, det räcker. Dessutom, jag googlade på Happiness, och sen Happiness quotes, och såg vad Albert Camus sagt om lyckan.

"You will never be happy if you continue to search for what happiness consists of. You will never live if you are looking for the meaning of life."

Filmen en tar avstamp i Buddhismens fyra ädla sanningar och den åttfaldiga vägen. Det blir för mycket nu. Jag har hört Deepak prata dessutom. Hans formula för lycka, välmående har jag för mig var; droger/mediciner, kognitiv terapi samt meditation. Och så att ge. Med tillägget: helst inte droger/mediciner, om det inte är nödvändigt.

Jag tror var och en av oss vet vad som gör oss lyckliga, egentligen. Rädslor, och massa finurliga föreställningar, kan stå i vägen. För vad man kan och inte kan göra. Jag tror att jag bär på rädslor för vad jag kan och inte kan göra. Jag vill se dem (tror jag). Låta dem flyga sin kos. Ge dem långledigt. Permission 4 good.

Kort om juklappar: Ge för att ge, Ge om det är glädje i givandet. Inga tvång!
En öm julklapp på kinden kanske. Vad önskar du dig? Det behöver inte vara en sak. Såklart.
Tydligen är det väldigt få som verkligen vet vad de vill, så där innerst-inne-vill. Om du gick till sängs, och fick vakna upp i en drömvärld morgonen därpå - hur skulle den se ut? Hur skulle ditt liv se ut? Wow, nu blev det stort. Det har en tendens att ofta bli det :-)

Writing where my heart is

2008-12-10T01:11:00.006+01:00

Man ska skriva utifrån hjärtat. Det är härligt. Viktigt. Jag funderar en del kring vad jag vill skriva om, vad det är inombords som pockar. Och det varierar nog. Här är om andlighet, på engelska faktiskt.

Spiritual matters. Spirituality matters.
Connecting with the spiritual domain – integrating it in every day living.

We, in the western industralised world, have forgotten (or neglected) spirit, the spiritual domain of life. We have lost track of wisdom and respect for the earth, and the intuitive knowingness of the world, universe, as a living entity – as alive.

We have lost, or put to hibernate, our awakenness, awareness of the oneness of the world. That we are not separated from each other, nor the earth. The trees are our lungs, the water our circulation. Without earth – the living mother that nutures us – we cannot live. There needs to be harmony, communication, respect. Human to human. Human to earth. It’s a relationship. Sprituality is the language, and the door, that enables us to communicate with life, and bring us back to (the experience of) oneness.

So, what is spirituality? What is spirit? Breath comes to my mind. The constant process of every living thing. Spirituality, wisdom and simplicity are connected. There is nothing difficult about this, and it’s not a goal, it’s a journey. Following ones breath is a spiritual excersie. Witnessing, feeling it, how the air comes in and then leave again. Inspiration, expiration.

From wikipedia:

“Spiritual matters are thus those matters regarding humankind's ultimate nature and purpose, not only as material biological organisms, but as beings with a unique relationship to that which is perceived to be beyond both time and the material world.”

"Religion is not identical with spirituality; rather religion is the form spirituality takes in civilization." yogi William Irwin Thompson

Från morgonen...

2008-12-06T18:51:00.005+01:00

Universum är så komplext, och allas våra livsresor är så unika. Alla dessa tidigare liv som påverkar, vår medvetenhet, vår inställning till saker, livet. Vår benägenhet, sätt att reagera på det som sker oss i livet. Alla reagerar olika, på sitt sätt, och så sätter det sina spår i evigheten, i kroppen, själen. De oändligt många möjligheterna fascinerar mig. I kombination med självkännedom, tillit, lyhördhet, så kan livet bli fantastiskt.

Jag älskar det Deepak säger: Obstacles are opportunities in disguise. Problem är förklädda möjligheter. Just det, de s.k. problem jag har är fantastiska möjligheter.... till mycket. Inte minst till att skapa en blogg. Att göra resan till målet, och att dela med mig av resan... är något jag tänkt på i sängen. Att dela med mig av resan, att leva mina frågor.

Kort och gott:
Resan är målet
Lev dina frågor (så rör du dig mot svaren)
Problem är förklädda möjligheter

Darling

2008-11-30T00:10:00.003+01:00

Jag har precis sett filmen "Darling". Hemsk på sätt och vis. Tragikomisk enligt baksidan. Det är förresten extremt dålig ergonomi där jag nu sitter. Filmen. Om jag ska säga något om den, vad den gav mig, vad den väckte mig. Jag blev lite rädd, lite illa till mods. Måtte vi ta hand om oss själva och se till vilka liv vi skapar. Se till att vi inte tappar perspektiv, utan fyller på perspektiv, skapar perspektiv. Om man nu kan skapa perspektiv, jag tror att man kan göra saker som ökar sannolikheten för att man kan få det.

Det är som en gåva, perspektiv. Jag älskar perspektiv. Det är en av mina favoritsaker här i livet. Och det är bra om man kan få det utan att det ska behöva vara smärta eller lidande inblandat. Man kan få perspektiv utav att resa till exempel, det är ett fint sätt att få perspektiv. Det är dock ingen garanti, och det beror ju på hur man reser. En vecka i en solstol på en hotellstrand läsandes den medhavda pocketboken eller gårdagens svenska kvällstidning ger nog inte mycket perspektiv. Åk till Indien, se andra människors utsatthet, hur andra kulturer lever, och tänker. Tänker jag.

Perspektiv är en färskvara. Även om jag under de senaste åren varit med om saker som gett mig perspektiv märker jag att det behöver fyllas på, det är lätt att grotta in sig i mönster och banor. Samvaro är en annan sak som ger perspektiv. Att blogga kan ge perspektiv, ha ha...och att läsa andras bloggar kan ge det, och att få kommentarer på sin blogg, och att ge kommentarer och att bolla, och prata.....perspektiv. Det var nyckelordet i dag.

Kram

Visdom för dagen

2008-10-20T22:26:00.003+02:00

Klokheter.

Peace is not merely a distant goal that we seek, but a means by which we arrive at that goal.

Martin Luther King Jr.

Och Gandhi sa "Peace is the way". Och många visa har sagt "Det är resan som är målet."

Allt gott,
LjB

Höstlöv

2008-09-19T15:53:00.002+02:00

Äntligen sitter jag ned. Och känner mig någorlunda lugn. Jag har möblerat om idag, och städat lite, så att de flyttade möblerna får stå på ren mark första gången de är på sin nya plats, det är en god känsla så. Annars tycker jag mig inte ha hunnit med mycket, och det stressar mig. Ätit frukost och lunch (sent), och såklart sovit länge och gott. Mediterade på morgonen också. Borstade tänderna var bland det första jag gjorde, så långt allt bra, förutom att jag morrade en aning på mig själv för att jag gick tillbaka till sängen och sov den där extra timmen, drygt. Man halkar lätt ur rytm då. Jag har inte varit ute och promenerat, jag vet inte hur resten av dagen och kvällen kommer att te sig. Korvgryta hos mamma, eventuellt.

När jag hade pysslat och farit omkring tillräckligt under förmiddagen, och en bit in på efterdito, och jag kände hur hungern tilltog, hamnade jag i ambivalens om jag skulle äta hemma eller gå ned till centrum. Fram och tillbaka argumenterade jag med mig själv, och försökte känna efter. 'Finns det mat bör man äta hemma', sa ena rösten. 'Unna dig själv att gå ut, du behöver komma ut ur lägenheten, du har ju inte varit ute idag, och du är värd det, dessutom vill du väl inte äta hemma', var motargumentet, och gissa vem som van. Yes, nummer två.

I backen ned mot centrum möter jag en liten pojke vid dagis, han har en t-shirt med döskalle-tryck, och genast börjar jag fundera. Vad ska det betyda? Är det någon rädsla i mig? Det gamla som lämnar, det är isåfall en bra grej. Jag har ju börjat flytta runt saker. Är det något jag inte ser? Nåja, jag fortsatte, men med en viss oro för att ha valt fel, kanske skulle jag ha ätit hemma ändå. Väl framme i centrum känner jag missmod, vill varken det ena eller andra. Klockan är mycket. Tittar på menyn, tittar i bageridisken och går sen in på ica och köper en yoghurt och avocado. Tillbaka till bageridisken, en räkmacka, och sen tillbaka hem. Av att äta så sent blir jag hungrig, och sur. Förvirrad, och lite ängslig.

Jag har tänkt på att komma iväg till Ikea för att styra upp mitt hem så att det blir mysigt, men det går långsamt. Vet inte riktigt vad jag behöver. Och så bok, en bok jag tänkt på, men har inte haft någon ro att ge mig av för inköp.

Så det är dagen hittills. Inte känna missmod, inte heller stress. Glädje, tillförsikt.
Löven blir till höstlöv på trädet utanför nu, det är fint när solen skiner på dem. Skina är förresten ett fint ord. Antar att promenad nalkas. Men först lite Internet.

Jag inspireras av goda handlingar, av främlingar som hjälper främlingar. Jag hörde på radion idag, om en kvinna som hjälpt en man hon hörde prata i telefon om hur han blivit bestulen på plånboken, och nu inte kunde komma iväg till flygplatsen. Hon lånade honom 400kr. Till en främling. Det är bra det, tilltro och kärlek främlingar emellan.

Tilltro och Kärlek
Ljb

Att bara just do it

2008-09-18T15:53:00.004+02:00

Annan: "Vad gör du?" "
Ljb: "Jag skriver"
Annan: "Skriver du en roman?"
Ljb: "I wish"
Annan: "Det är bara att göra."

"Det är bara att göra", det ligger något i den där "just do it"- meningen som skoföretaget kom med för jag vet inte hur länge sen. Det är en skrämmande mening. Den ger inte utrymme att gömma sig någonstans. Vadå, bara att göra, men...men. Appap, inga men, hör jag rösten säga. Men, det är inte läge nu. Det är för mycket stress och prestation. Alla de som har skrivit en roman, har de bara "just gjort it?" Jag vill ogärna tro att det är så. Enkelt.

På lunchen gick jag i sedvanlig ordning förbi en bokaffär, det brukar alltid bli någon. Och där hittade jag en intressant bok (och antalet böcker som jag nu är småintresserad av är många).

Boken jag hittade där bland de speciellt framlagda i den mysiga bokaffären: "It's all right now: A Novel". Det jag snappade upp av det lilla jag hann läsa sådär lite förbjudet, som det känns, att läsa en oköpt bok i affären, var att författaren ifråga hade skrivit boken mer eller mindre på jobbet. Det fick honom att se upptagen ut om inte annat.

Det verkar som att boken handlar om hans liv, även om det är en roman. "I might be curious to know where it will take me and want to try some exploring on my own perhaps, not knowing what I'll find until I get there." står det på baksidan som svar tilll sig själv varför han skriver om sitt liv egentligen.

Jag gillar det där. Vi, jag säger vi, vet inte var vi hamnar förrän vi kommer dit. Resan är målet. Det är väl det igen, och att det inte går att förutse, det är viktigt. Det är därför det är så spännande med projekt och resor. Man kan planera, och planera kan vara bra många gånger, men det finns alltid en dimension av ovisshet, av saker som kan, och till och med kanske kommer, att gå på på ett annat sätt, sitt eget lilla sätt. Det är charmen, det är pirret i magen. Det är livet, och kanske ett av alla de ting som lockar oss själar att komma ned på jordevandring. När jag började skriva det här bloginlägget, kunde jag inte förutse att just de här orden skulle komma. Att mina tankar skulle vandra just i de banor de har vandrat. Det blev så. Till viss del för att jag tillåter spontaniteten. Jag skulle kunna vara strikt och bara hålla mig till en ram, nu har jag inte skapat någon ram för dagens blogginlägg, och då blir det så här. Lite kaos-artat. Men jag hade en inkörningsport, ett fokus, och det var boken jag har nämnt. Och diskussionen om att skriva roman. Det var där det började.

Förresten, nu sitter jag här på jobbet och har skrivit det här. Det känns lite skämmigt, och kanske dåligt, att jag inte "jobbar", och lite spännande, för att jag är kreativ, och gör lite som Charles Chadwick - författaren. Förresten så är det gott om tid, till att skriva, resa, och göra vad man vill.

Även om livet kan argumetneras vara kort, så blir det inte vare sig längre eller roligare av att stressa sig igenom det. Så det så. Kram och kärlek.

/Ljb.